Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1854, sida 1

i sältet, i stället sör de afvattningsdiken, som vi nu hafva mellan våra åkertegar; dessa diken måste efter hela deras längd hafva fall till det öppna hufvud-afledningsdiket och vara gräfda med en glatt botten, på det att, sedan rören blifvit nedlagda derpå, ingen sänkning eller rubbning af enskilta rör må kunna ega rum. Vid utmynningen bygges af gråstenshallar ett slags munstycke, dels för att undvika bortsköljandet af den lösa jorden då diket (drain) åter är fylldt, dels sör att bättre skydda tegelrörsledningens första stycke mot yttre skador vid förekommande rensning af detta dike, eller mot trampningar af deri gående boskap, äfvensom mot luftens upplösande åverkan, som hår företrädesvis eger rum. Sedermera fortfares med nedläggandet af rören stycke för stycke, i rak linie; hvarvid företrädesvis bör iakttagas, att de passas så tätt som möjligt intill hvarandra, för att undvika inträngandet af sand och jord; om små ojemnheter finnas på ändarne, måste dessa afslås med ett skarpt instrument. För mera säkerhets skuld lägger man ännu en handfull mossa eller lera öfver hvarje sammanfogning samt fyller och stampar genast den urgräfda jorden deröfver, utan att rubbningar kunna ega rum, vid denna fyllning naturligtvis iakttagande, att man lägger den råa jorden nederst, matjorden öfverst. Derefter kan fältet plöjas och delas i tegar, hur man behagar; de breda uppstående tegarne äro alldeles icke mer nödvändiga, tvertom af många skäl förkastliga och i stället de smala tegarne utan ryggar att föredraga. Sjelfva rören äro 1 fot långa, med 1 tums öppning och half tums ,gods och skola, om de äro förfärdigade af väl preparerad tegellera och väl brända samt fast nedlagda till 4 fots djup, i cirka 40 år kunna mostå upplösning. Man begagnar äfven, för mera säkerhets skuld, mot inträngande af sand och mot rubbningar, korta 2:tums rör, som läggas öfver sammanfogningarne, s. k. muffar, isynnerhet der källor och syrsand finnas i jorden. Desslikes 2:tums I fot långa rör i början af en ledning, om denna sträcker sig öfver 500 fot, eller dit, der en ledning skulle utgrena sig i två eller tre. Det torde synas mången fabelaktigt, att ett tegellrör af en tums diameter, vid till och med 500 fots längd, hopfogad af 500 stycken, till 5 fots djup liggande ijorden och, om manså antager, 30 fots afstånd mellan rörledningarne (drains), skall kunna befria detta stycke land, af mer än 83 kapplds areal, från det öfverslödiga vattnet. Det gör det emellertid likväl, såsom erfarenheten visat. Och är ej detta så besynnerligt, om man blott vill tänka litet närmare derpå. Antagom att allt under 6 mån. fallande vatten,d. v.s. en9 tums vattenpelare, skall afledas genom detta rör, så är det visserligen 11,250 kubikfot vatten; men utgör likväl för hvarje serskild sammanfogning, der vattnet skall intränga i röret, blott cirka 223 kubiksot och pr 24 timmar cirka 4 kubiksot. Den qvantitet, som skall utrinna vid utloppet, pr 24 timmar c:a 613 kubikfot. Enhvar som kan tänka och gjort sig något förtrogen med naturlagarne, inser genast, att vi genom denna djupare afvattning icke öka, utan tvärtom undvika saran för förtorkning. Ty om vi också kalla det afvattning, så är det ju endast åstadkommandet af ett djupare poröst jordlag, än vår nuvarande åkertilja, med förmåga att insuga vatten, solljus och värme samt upprätthålla den vexelverkan, som är nödvändig för plantornas utveckling. Undet detta förblir ju ännu alltid ett vält jordlager, och solstrålarne ega kraft nog för att ur detsamma uppdraga fuktighet om blott inträngandet gjorts dem möjligt. Icke att förbise den lika vig tiga verkningen såsom värmedepot för natten, och således skydd mot den kalla nattlusten. Visserligen kostar inrättandet af denna afvattning icke obetydligt, men då den inom kort lönar sig fördelaktigt, tror insändaren att inrättandet deraf i Götheborgs närmare omgifningar mindre derigenom är hindrad , än genom den omständighet att landtegarne ej sjelfve kunna hålla uppsigt deröfver, och äro erfarne nog för att veta att alla dylika företag och förbättringar icke föra till målet, om de ej ledas af en man som eger insigt i och ifver för saken; men de finna icke dessa egenskaper hos sina rättare och fördrängar, innan resultaterna ligga for ögonen och tala för sig sjelfve. Fördenskull erbjuder sig insändaren, som tilltror sig besitta dessa egenskaper, att i Götheborgs omgisningar antingen kontraktsenligt öfvertaga eller mot ett billigt arvode leda dylika arbeten, ifall han, ju förr dess heldre, kan erbålla tillräckligt med uppdrag för att kunna sysselsätta och löna honom; hans adress uppgifves af denna tidnings redaktion, och han sjelf står gerna till tjenst med närmare mundtliga meddelanden.