Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1854, sida 1

talade man icke om annat än om deras bedrifter och om de rika priser, som de bemäktigade sig. Man var stolt öfver dem, man beundrade dem och man litade fast på, att de i nödfall ensamme skulle vara i stånd att försvara Guadeloupe mot alla anfall utifrån. Men ingen af dem alla egde en så stor och välförtjent ryktbarhet som kapten Plouen. Han hade under linien haft ett par lysande aflärer, som fört hans namn på alla läppar, och huru tillbakadraget de båda fruntimren på Angremont än lefde, hade de likväl hört talas om honom och hans bedrifter — och hvad de icke sjelfva visste, kunde de erfara af herr Actaxon och mamsell Rodogune. Man ser således att kapten Plouen icke just framställde sig på Angremont under de ogynsammaste aushicier. Det blandade sig deri afven en smula romantiskt, som måste göra honom ännu intressantare, isall det behöldes. Några ansågo honom nemligen för en hjelte af den byronska skolan, som icke kände till hvarken fruktan eller fara, men som tyckte om att göra byte, när det erbjöd sig; andra sramställde honom som en sann riddare, den der aldrig missbrukade sin seger, som blott tänkte på äran och blott föga frågade efter att vinna gods eller guld. Tusen berättelser cirkulerade härom, och herr Acteon förstod ypperligt