eller genom den tata skarpskyttkedjan och tillbakaslagna med stor förlust. Det. sientliga insanteriet uthöll ståndaktigt och orubbligt vårt artilleris förträslligt dirigerade eld: de i linier stående bataljonerna lade sig på marken och sökte skydda sig genom terrängen, tills skarpskyttarna nedskjutit artilleristerne. Vid en af våra divisioner lågo hela servisen och hästarne på platsen. Under den hårdnackade kampen i centern och på högra flygeln, blef venstra flygeln, oaktadt sitt afstånd från hafsstranden, nedmejad genom den fientliga flottans eld. Under skydd af denna eld gick en fransk kolonn, i hvars spets befunno sig afrikanska trupper — de s. k. Zuaverna — nära hafsstranden gennm Almadalen och trängde, på knappt märkbara stigar, längs den smala sluttningen raskt upp på höjden. Då desssa trupper visade sig i vår flank och nästan i ryggen, nödgades furst Mentschikoff att låta framrycka 2 infanterireregementer af reserven jemte några husarsquadroner; men det hade redan lyckats Fransmännen att uppföra ett batteri på höjderna, hvilket mottog våra reserver med häftig eld. De begge regementerna nödgades retirera. Då furst Mentschikoff nu såg, att venstra flygeln var kringgången, att centern och högra flygeln efter lidna svåra förluster likasedes ej längre voro istånd att hålla sig, begynte han att återföra alla trupper till Katschaåen. Till återtågets betäckande framsköt han husarbrigaden; denna åtgärd, och måhända äfven den betydliga förförlust, som fienden måste hafva lidit, afhöllo den ifrån att förfölja oss. De allierade stannade vid Alma och våra trupper gingo först vid midnattstiden öfver Katscha. I denna blodiga slagtning var manspillan ansenlig å både sidor. Å vår sida var antalet af stupade 1762 och sårade 2315; kontusioner erhöllos af 405. Bland de stupade voro 45 officerare, ibland de sårade 4 generaler och 96 stabsoch andra officerare. Medan så väl franska som engelska berättelser sagt, att ryssarnes högra flygel, mot hvilken engelsmännen stodo, var den starkaste, förmäles motsatsen i den ryska berättelsen. Man är frestad att tro, det denna ryska framställning af förhållandet härleder sig från det instinktlika hat; som ryssarne vid alla tillfällen under nuvarande krig ådagalagt mot engelsmännen. Antalet af tillfångatagna Ryssar förtiges all deles. Rörande Ryssarnes utfall natten emellan d. 11 och 12 Oktober berättar en korrespondent i Times följande: Den 11, när det blifvit mörkt, begynte kapten Gor don på vår högra flygel arbetet i löpgrafvarne med 400 man och före dagbräckninden voro 363 yards färdiga. En lika stor trupp skulle äfven arbeta på venstra flygeln och i centern, men sappörerna och minörerna förirrade sig i mörkret och råkade i närheten af de fientliga linierna. En framskjuten post, som sannolikt bildade förtruppen af en anfallskorps, blef dem varse och Ryssarne öppnade på kort afstånd en gevärseld som förunderligt nog icke gjorde den ringaste skada. Vid skenet af gevärsblixtarne sågo emellertid vårt folk, att några starka bataljoner ryskt infanteri i all stillhet framryckte emot våra verk; de gåfvo derför den brittiska divisionen i ryggen larmtecken. Omkring kl. half 2 begynte fienden en förfärlig kanonad emot våra linier, då han såg, att vi märkt hans annalkande. Andra och lätta divisionen utryckte och de dem tilldelade fältstycken började attdamma på den under sina batteriers skydd anryckande fienden. Tillfölje afett missförstånd erhöllo de betäckande afdelningarna befallning till återtåg och föllo tillbaka på linierna, med undantag af ett kompani sharpskyttar, som hårdnackadt försvarade sin terräng och med eftertryck pepprade de ryska kolonnerna. Ryssarna framsköte fältpjeser, för att understödja sitt angrepp: från batterierna bakom dem blixtrade det oupphörligt, det susade i luften afbomber och kanonkulor och med detta gröfre ljud blandade sig det finare af hvinande och pipande ,blå bönor. Alla läger voro på benen. Fransmännen på venstra flygeln ilade i gevär, deras dåfva trumhvirslar och gälla trumpetsignaler inföllo midt i kanondundret och handgevärseldens smattrande. Nära en half timme varade detta vilda larm, tills det plötsligen nästan öfverröstades af ett gällt jublande hurrah på vår högra flygel. Det var 88de regementets härskri, när det erhållit order att rusa ned för berget på den osedda fienden. Det hade sin verkan, ty Ryssarne, redan betydligt tilltvålade af våra kanoner och vår infanterield, blefvo knappast varse våra bataljoner på bergssluttningen, för än de vände ryggen till oeh flydde under skyddet af sitt artilleri. Deras förlust är ieke bekant, vår var obetydlig. Utfallet var fullständigt förfeladt, icke en tumsbredd af våra linier skadad, under det Ryssarne icke en gång nalkats vårt 4:de batteri, hufvudföremålet för deras angrepp. Ur de berättelser från engelska lägret, hvilka meddelas i Times, reproducera vi ytterligare följande: Med tillhjelp af en god karta öfver Sebastopol och dess närmaste omgifningar erhåller man af följande skildring en temligen klar bild af våra linier. Ungefär 700 Sagener — 1 Sag. — 7 fot — från södra ändan af kölhalningsbugten reser sig ett med groft artilleri bestyckadt, rundt omkring förskansadt torn (Malachaw-tornety På sluttningen af de höider hvilkas