Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1854, sida 1

Ryssarne i Tyskland. (Efter Sarnt-Rene Iaillandier.) (Slut sr. N:o 258.) Om frammanandet af minnena från 1813 numera är ett kraftlöst medel, om namnet Napoleon ej längre uppväcker ett outsläckligt hat, hvad har då Ryssland qvar, hvarmed det kan skrämma Tyskland? Revoloutionens spöke; revolutionen har förderfvat Europa; jag, det heliga Ryssland, kan åter befästa thronerna. Men äfven detta medel börjar bli utslitet. Den ryska despotismen behöfver revolutionen, den vilda, tygellösa revolutionen, för att genomdrifva sina planer, likasom demagogerna behöfva den ryska despotismen, för att få folken att resa sig och störta dem i afgrunden. Den ryska anden och den revolutionär-demagogiska anden lita i lika hög grad på hvarandra och göra hvarandra samma tjenster. Detta är en så känd sanning, att den nästan blifvit trivial. Fordom aktade sig demagogerna noga att tala om denna allians, men nu hafva de brutit tystnaden; man kan ej längre tvisla. Af alla de politiske författare och talare, som på sednare tid yttrat önskningar för de ryska vapnens seger, har ingeu uppträdt djerfvare och mer originellt än Bruno Bauer, hufvudet för den unga hegelska skolan. Bruno Bauers bevisledning, som är dränkt i en flod af socialistiska utgjutelser, låter sammandraga sig i följande tvenne hufvudpunkter: Alla aristokratier äro störtade, blott folkens aristokrati återstår. Frankrike, England, Tysk