Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1854, sida 2

Under den medicamentsbehandling, som således vid farsotens utbrott här mest användes, var mortaliteten verkligen den största möjliga. Vid sarsotens hastiga utbredning, antog Sundhetsnämnden ytterligare tvänne Yngre läkare — af hvilka den ene varit koleraläkare i Norrköping och som nu, förnämligast för att studera vattenkuren, var min kurgäst, — och ytterligare, när sjukdomen vunnit sin högsta intensitet, tillkallades en tandläkare, hr Nettergren, som äfvenledes såsom koleraläkare, nemligen efter doktor Wetterberghs anvisning, haft stor praktisk verksamhet i sistnämnde stad. Denne tandläkare, en menniskovän i ordets högsta mening, utrustad med ovanliga gäåfvor att vårda sjuka, fick snart de flästa och värsta patienterna på sin lott, och använde i början på dem den Wetterberghska kurmetoden, som hufvudsakligen består i vattenbehandling, och med hvilken han var förtrolig. Alt denna method visade ett så tydligt företräde framför medicamentsbehandlingen, att sjelfva hyblenas befolkning sågo och erkände det, är hvad jag med nöje anför, ehuru jag ogillar den Wetterberghska methodens samtidiga bruk af vattenbehandling och apotheksvaror, emedan de senare äro, om icke rent af skadlige, åtminstone sullkomligt umbärlige. Sanningen af detta påstående bevisade sig omisskännligt, så väl i de kurlresultater, jag, som naturligt icke använde annat än ren, oblandad vattenbehandling, icke dess mindre vann, som ock deri, att ej blott min kurgäst, koleraläkaren H. snart följde mitt exempel, utan ock tanddoktorn, koleraläkaren N. äfvenledes afstod från all tillsats af medikamenter, så att jag sanningsenligt kan försäkra, att det ojemförligt största antalet kolerasjuka härstädes blefvo uteslutande skötte med vattenbehandling; och au denna användes med lycklig verkan, derför torde ett öfvertygande bevis ligga i den omständigheten, att denna behandling, till det mesta, antogs också af de öfrige här anställde koleraläkare. Det hade varit af både vigt och intresse om d:r L. beledsagat dessa upplysningar med sifseruppgister om förhållandet mellan insjuknade och döde, hvilket han dock, besynnerligt nog, icke gjort. Såsom iledning för en kolerapatients behandling med vatten, meddelajvi soljande berättelse: Efter 8 dagars magplågor, med lindrig utsot, insjuknade madam S. i häftiga kolerasymptomer, den 13 Nov. Den straxt tillkallade läkaren lemnade campherdroppar, af hvilka patientens inre hetta smärtsamt ökades, och hon derför endast hade intagit en gång, då jag, på kallelse, besökte henne. Den ymniga uttömningen af koleravatten, utföre och uppföre, krampen, den kallnade, blåa huden, det infallna, vanställda anletet, den kalla tungan, den kyliga utandningen, den stelnade pulsen, den inre glöden i maggropen och den outsläckliga törsten företedde bilden af en fullt utvecklad kolera. Lyckligtvis fanns eld i spiseln och friskt källvatten nära till hands. I början kunde den sjuka knappt göra ringaste bruk af tungan och endast med svårighet svälja; men detta gick bättre så snart man hunnit med vat, varm inbäddning — hvilken, så länge utsoten sortsar, heldst göres med särskilda dukar, nemligån en för bålen och en för hvardera extremiteten — och kringbäddning med heta stenar uppvärma hela varelsen och häfva krampen, mot hvilken föröfrigt bestrykning med varm, våt hand emellanåt, såsom alltid, med fördel användesSmå vattenlavementer och drickning af kallt vatten, jemte kylande omslag på maggropen fortsattes oaflåtligt. Ej länge dröjde det innan en lindrig reaction inträdde, pulsen blef allt mer, kännbar och full, behaglig värme göt sig inifrån åt kroppsytan och extremiterna (naturligtvis borttogos nu de yttre uppvärmningsmedlen), och under en lindrig. varm svettning insomnade patienten med sitt omslag på maggropen, och fick efter lätt kallvåt bestrykning, en förunderligt lugn natt. Följande dagen, som börjades med kallt, allmänt bestrykningsbad, klagade patienten endast öfver hall i vänstra sidan af bröstet, der alltså, i början svalkande och sedermera värmande omslag begagnades, — efter känslans fordran. Mot afton höjde sig, den i sig sjelf välgörende, reactionen till besvärlig feber, som fordrade svalkande åtgärder: kall vattendrickning, kalla bestrykningar och svalkande omslag. Sedan svettuing vunnits blef patientens tillstånd äter godt till den 25, då flera tunna gallaktiga stolgångar oroade och föranledde behörigt bruk af ljumma vattenlavemanger jemte Neptunsgördeln, som begagnades beständigt — så vida feberhetta icke hindrade. Denna utsot upphörde snart, och redan på afton var patienten särdeles kry och kände hunger, — som stillades med ett par matskedar söt mjölkjförsta gången och, när hungern om några timmar återkom, med litet hvetemjölsgröt. Inom en veckas tid hade patienten återvunnit full belsa och nästan fullt mått af krafter. — Sjukvården bestriddes, i detta fattiga hus, af en vänlig grannhustru, en kärleksrik, 17-årig dotter — som fått sin husbondes tillstånd att på några dagar besöka föräldrahemmet — äfvensom af de yngre barnen. Också dessa medverkade icke obetydligt. Det ena barnet hemtade friskt vatten, det andra varma stenar, den tredje bar ut hvad som bortskaffas skulle o. s. v. På detta sätt erhöll den arma patienten en vård, bättre än man skulle kunnat gifva henne på det aldra bästa sjukhus. Ingen mer af den i ett litet vindsrum sammanträngda fattiga familjens medlemmar erforringaste känning af kolerasymptomer, ehuru en trängre beröring, de friskas med den sjuka, ej kan tänkas, än den, som här ägde rum. Medan vi tala om kolerabehandling kunna vi ej undgå att utur en annan skrift meddela några öfverraskande uppgifter rörande resultaterna af kalerans hahanalino onlioft hamäAnna