att bota speciellt, d. v. s. använda ett läkemedel, som specifikt gäller ett gisvet, speciellt ondt. Månne det icke måste anses besynnerligt, att båda dessa hvarandra så motsatta medicinska methoder, hvilka blott äro eniga deri att de äro affällige, dessenters, från den renläriga allopathiska medicinen — är det ej besynnerligt att de båda visat förvånande goda resultater i afseende å behandlingen af koleran? Vi hafva nyss läst hvad d:r Lagberg uppgifvit i ena afseendet; vi skola nu i ass. å homöopathien anföra följande utur den af doktorerne P. J. Liedhbeck och Frans Th. Noreus utgifna skrift: Kort anvisning till några Homöopathiska läkemedels användande mot koleran. Framgången och företrädet af den homöopathiska behandlingen vid kolera, heter det, i slutet af denna skrift, kan i öfverflöd styrkas genom uppgifter ifrån fremmande länder, men vi vilje inskränka oss till resultaterne af vår egen erfarenhet vid farsotens uppträdande här i riket åren 1834, 1853 och 1854. Förstnämnde är, då jag Liedbeck såsom Akademisk lärare ännu vistades i Upsala, der farsoten icke ägde någon betydande utbredning, kommo under min behandling endast tå fall, deraf två slutade dödligt. Sistlidne år visade Sundusis-vane Namnd och Collegium sig vilja här i Stockholm heldre hafva unge, icke legitimerade Koleraläkare, än ens försöksvis medgifva inrättandet, på allmän bekostnad, af en enda homöopathisk sundhetsbyrå under inseende af en till praxis berättigad, mera än 20-årig homöopathisk läkare, som redan år 1834 haft tillfälle att pröfva och äfven offentliggjort ett och annat om homöopathiens verksamhet emot här ifrågavarande farsot. Detta i förening med dels en hos mig rådande allmän obenägenhet för sjukanteckningars statistiska samlande, dels min kanske nog skarpt fattade föresatts att icke uti mina dagrapporter upptaga några s. k. prodromer, utan endast utbildade kolerasall, har haft till följd, att någon egentlig Statistik for den homöopathiska kolerabehandlingen i hufvudstaden sistlidne år icke kan uppställas, med ändamål att tjena till jemförelse med resultaterne af annan sjukbehandling, i hvilka sednare kolerans alla nyancer alltid ingå. De fall af utbildad kolera, som inom min enskilda praktik sistlidne år för kommo, voro endast 7. Af diarrhger och koleriner behandlade jag under hela koleratiden flere dagligen, och då jag antager dem sammanräknadt till 100, stannar detta under verkligheten. Af alla öfvergick, mig veterligen, icke mer än ett enda till kolera, hvilket inrällade hos en öfver 70 år gammal man, som efter en, mot min tillstyrkan företagen, längre resa och derinder begångne dietsel ådragit sig ett återfall, hvilket svergånget till kolera slutades, under andre läkares yebandling, med döden. Under nu pågående sarsot nar hittills icke något betydligt antal hvarken kolerirer eller kolerasall kommit under min behandling. De förra har jag icke antecknat; de sednare utgöra 5, ivaraf ett slutat med döden, dock icke uti koleran itan i dess eftersjukdom, Typhus, på 13:de dygnet. ör min praktik gör sålunda, utan beräkning af koleiner, dödsprocenten i kolera sistlidne år . . 28: 57, letta år hittills rr rr kv 20: — ch med inbegrepp af 100 fall af kolera-diarrhe och kolerin sistlidne Wr...... 1: 87. Förhållandet inom min, Norci, verkningskrets uti Norrköping sistlidne år utvisas af följande labell öfver Ilomsopatiska kolera-behandlingen inom Norrköping 1853.