Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1854, sida 2

ett träd eller i en grotta. Hvad föregick väl amed honom? Kanhända sjöd i hans hans bröst samma hat som i hans fiendes; kanske hoppades han att kunna befria verlden från detta odjur. En dag då han gått ut mycket tidigt, greps fru Angremont af en sorglig aning. Hon hade dagen förut erfarit, att en soldat från PointeNoire upptäckt Vulkans tillflyktsort och gifvit plantage-egarne i nejden deromkring de noggrannaste underrättelser derom. Hon tviflade icke på, att hennes man äfven erhållit samma upplysningar, och att han i daggryningen gått ut för att söka sin fiende. Denna omständighet oroade henne. Hon sände genast några slafvar till bergen, för att uppsöka Angremont och i nödfall komma honom till hjelp. Dessa utskickade tillbragte hela dagen med att söka efter honom och återkommo först sent med oförättadt ärende. Fru Angremont gick icke till sängs, utan blef under den dödligaste ångest sittande vid fönstret. Han kom icke. Dagen derpå förgick under likadana efterforskningar, och likaså den påföljande; längre brukade han aldrig blifva borta. Ännu på fjerde dagen var han ej hemkommen, och fru Angremont samt hennes dotter voro nära att förtvifla. Hvad som någorlunda tröstade dem var, att man ej hört talas om något mord, och att in