Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1854, sida 2

tet spår till något brott funnits. Kanhända hade Angremont sökt gästfrihet hos några vänner eller slagit sig i ro i en eller annan liten by eller hydda vid stranden. På så sätt försökte de stackars fruntimren gäcka sig sjellva så länge som möjligt. Slutligen meddelade några jägare, som återvändt från bergen, att de sett en mängd rosloglar svinga sig i krets kring den nästan otillgängliga bergshålan vid Guionneau, och att ett lik troligen doldes nere i djupet. Undersökning anställdes, och med tillhjelp af repstegar lyckades man nedstiga i detta djup; ett lik bragtes i dagen. Det var Angremonts. Man undersökte det, och det visade sig, att hjertat blifvit utryckt ur bröstet. Det var tydligt, att Vulkan varit med här, och att han här satt kronan på sitt brott. Ingen fanns, som betvislade att han var gerningsmannen, och fru Angremont minst af alla. Hon lät begrafva sin man högtidligt, och hans död blef källan till en evig sorg för henne. Denna händelse hnade nyss inträslat och omtalades ännu allmänt, då kapten Plouen ankrade med sin brigg norr om Guadeloupe, för att krysså mellan de små och stora Antillerna på höjden af Bahama-kanalen. — Hur hade han gjort bekantskap med fruntimren på Angremont? Vid hvilket tillfälle och under hvilka omständigheter? Våra läsare skola erfara detta af de följande kapitlen. (Forts.)