Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1854, sida 2

— Här är min rätt! — Jaså! — Och ni skall snart få se, huru de nye herrarne begagna denna rätt. Med dessa ord gick han ut och utdelade sina befallningar. Vakter sattes framför alla ingångarne till hennes rum, och blott tvenne svarta fingo tillträde till henne: dessa voro mamsell Rodogune och herr Actzon. Hvad barnet angick, så hade det icke ett ögonblick lemnat sin mor. Det hade hvarken skrikit eller gråtit och åskådat alla dessa sorgliga uppträden med mer förvåning än fruktan. Bloti en enda gång hade det gifvit tecken till förbittring och ovilja; för att fortskaffa henne genom den tätt packade massan af negrer, hade Vulkan velat taga den lilla flickan på armen, men hon hade hårdnackadt satt sig deremot och med afsky stött honom ifrån sig. Då dagen inbröt, voro banditerna herrar i slottet och hade börjat plundra det i alla riktningar. Såsom det brukar gå vid dylika tillfällen, hade negrernas antal alltjemt tillvext; alla förrymda slafvar från trakten deromkring, alla ö och dåliga subjekter hade slutit sig filP dem, och de hade den förmånen, att de Vulkan lade icke hinder i anda samt visste hvar något vä Om blott ej det ringaste