skönaste minne, som kunnat ägnas åt vår störste konung, och det bör glädja hvarje Svensk man, att skåda dessa frukter, efter århundraden, af vårt folks deltagande i den strid för evangeliskt ljus och frihet, dit den store Gustaf förde oss. Utan tvisvel vore det ock ett värdigt minne åt denna vår äras tid, hvars glans ännu kastar ett blekt skimmer öfver vår sjerran Nord, och åt Hjeltekonungen, att vid det tillfälle, då hans minnesstod här aftäckes, grunda en Gustaf-Adolfs-stiftelse, som kunde träda i förbindelse och samverkan med dessa stiftelser i andra länder. Dock tro vi, så vidt vi förmå bedömma den allmänna andan på vår ort, att en sådan stiftelse, derest den skall vinna tillräckligt deltagande, borde företradesvis omfatta något för vårt eget land nyttigt ändamål. Den kamp, som de Tyske protestanterna hafva att föra mot katholicismen, ligger oss något aflägsen, under det vi äga på nära, ja på närmaste håll vigtiga föremål för en rätt Evangelisk förenings oförtrutna bemödanden. Utan att vilja närmare påpeka dessa föremål, erinra vi endast hurusom skaror af Svenskar draga årligen ut till Amerika, der flertalet af dem inom kort öfvergisva den Lutherska kyrkan och ansluta sig till andra trosbekännelser. Det borde väl anses för ett värdigt föremål för en Gustaf-Adolfs-stiftelse, att förebygga detta, att tillsända de Svenske emigranterna Lutherske prester, hvilka skulle i de från saderneslandet skiljde barnens hjertan upprätthålla icke blott den ärsda sadernetron, utan ock minnet af fosterjorden. Härtill skulle ock en utdelning af lämpliga böcker åt utvandrarne kunna bidraga. Så skulle Svensk bildning och sed kunna lefva länge och bära god frukt, ehuru omplanterad på den främmande jorden. Afven andra föremål för en Gustaf-Adolfsstiftelse skulle kunna nämnas, men vi inskränka oss till det antydda, i förmodan, att om här finnes deltagande för saken, skola nog goda ändamål kunna uppsökas. Främst torde det tillhöra kyrkans män att verka för detta ändamål, och vi känna att äfven uppmaningar till en af de mest utmärkta och inflytelseägande af dessa män ingått ifrån Gustaf-Adolss stistelsernas Centralstyrelse. Men vill man sätta denna sak i verket, så synes det oss, att det borde ske snart, helst så, att aftäckningen af Gustaf Adolfs staty förenades med tillkännagifvandet, det en stiftelse samma dag vore bildad till nytta för menskligheten och till den ädle konungens minne och ära. Vi öfverlemna detta ärende till behjertande af dem det vederbör, och skola med glädje medverka till dess befrämjande, så vidt det ligger inom vår väg och våra krafter. Sällskapet Vetenskapens Vänner, hvars sammankomst i härvarande Elementar-läroverks sollennitetssal vi häromdagen i korthet refererade, har nu definitivt konstituerat sig. Såsom redan är nämndt, har sällskapet delat sig i sektioner, med afseende dels å de ämnen som böra blifva föremål för sällskapets verksamhet, dels på de personliga krafter sällskapet ägde att tillgå. Till ordförande var, såsom äfven är förut nämndt, utsedd domprosten Thomander, som benäget åtagit sig detta uppdrag. På det sammanträde, som i förrgår ägde rum, utsågos ytterligare: till sekreterare föreståndaren för härv. navigationsskola, löjtn. C. A. Pettersson, och till skattmästare apothekaren ÅA. II. Gren. Till hufvudman för de särskilta sektionerna bestamdes: för den fysiska sektionen, föreståndaren för Chalmerska slöjdskolan, kapten Schoultz; sör den chemiska, chemie-adjunkten vid samma läroverk Tranberg; för den botaniska, magister Lindeberg; för den zoologiska, intendenten vid härvarande zoologiska museum A. W. Malm; för den entomologiska, tullförvaltaren N. Westring; för den medicinska, doktor Ewert; för den historiska, lektor Fagerberg; för den geografiska, mag. Mejerberg; för den merkantila, grossh. S. Warburg; för den linguistiska, lektor Blomstrand, samt för den arkäologiska, hr S. A. Hedlund. Denna så konstituerade styrelse skulle nu med det första vidtaga alla de åtgärder, som voro nödiga, för att bringa sällskapet i verksamhet. En bland de vigtigaste af dessa åtgärder är, att afsända inbjudningsbref till alla de personer i orten, som anses skola intressera sig för och vilja deltaga i sällskapets verksamhet. Dessa inbjudningsbref åtföljas af frågor, uppgjorda för hvarje sektion, å hvilka svaren ingifvas till sektionens hufvudman. På detta sätt hoppas man, alt sällskapet skall kunna erhålla värderika upplysningar rörande vår ort och blifva en föreningspunkt för de vetenskapliga intressen, som onekligen finnas, men som nu af brist på sammanbindning blifva overksamma och öfrakthara Det skall vara oss ett