den der vill besria Apollo och han stämmer möte med henne på slätten, der Miltiades slog Darii trupper: Bientot de Galitzin la vigilante audace Ira dans son sårail eveiller Moustapha Mollement assoupi sur son large sopha, Au lieu meme ou naquit le fier dieu de la Thrace. O, Minerve du Nord, o toi, soeur dApollon, Tu vengeras la Grece en chassant ces insåmes, Ces ennemis des arts et ces geöliers des semmes! Je pars, je vais tattendre aux champs de Marathon. Dessa verser, hvilka Voltaire skrifver till Katharina år 1769 i anledning af Choczims eröfring, upprepar han sedermera med variationer, i det han än skildrar den förfärade seraljen och den öfriga jublande verlden, än proseterar kejsarinnan att hon är bestämd att framkalla Hercules och Homers slägte till nytt lif. Circe förvandlade Ulyssis följeslagare till hundar; Katharina skall förvandla de grekiska slasvar, hvilka nu darra för Agan, till tappra soldater. Som man ser, är det beständigt Grekland som inspirerar honom; han tänker hvarken på Moskva eller Petersburg, utan blott på Athen. Huru kan man undra nå, att Voltaire lät föra sig bakom ljuset af de Moskovitiska lögnerna, då dessa ännu helt nyss dårade ett helt folk? Katharina bedrog den dårade hofmannens lifliga fantasi, likasom kejsar Nicolaus för kort tid sedan missbrukade Hellenernas patriotism. Hvad som upprör den rättänkande, är det egennyttiga smickret och den intresserade fåfängan, och härpå lemnar den tyska litteraturen långt beklagligare exempel än vår. Ålåäg det icke isynnerhet de politiske skriftställarne i Göttingen och Berlin att varna Europa? Ställde vid det romanisk-germanska samhällets förposter, försummade de en Mission, genom hvilken de kunde hafva förskaffat sig odödlig ära; de glömde att blåsa allarm, då Ryssland började vexa så förfärligt. Schloesser var en af Tysklands förnämste publicister. Alla de ider, hvilka uppstodo år 89, utbredde han med mycken värme i en serie skrifter, hvilka lästes med begärlighet; det var han, som vid första underrättelsen om händelserna i Frankrike så tilllitslullt utbrast: -Hör englarne, de sjunga Te Deum i himlen! Katharina kände rätt väl hans inflytande. Man påstår tillochmed alt hon mer än en gång, då hon stod i begrepp att fatta något vigtigt beslut, upprepade de ord, hvilka äfven tillskrifvas Maria Theresia: Hvad skall Schloesser såga ?2Schloesser blef vunnen på samma sätt som de franska srihetsvånnerna, genom Katharinas smicker och hennes bref. Ått ett sådant exempel måste draga hundrade ester sig, begriper man lätt. Katharina beherrskade snart allmänna opinionen i Tyskland. Basedow, Rousseaus larjunge, som ville resormera uppsostringsväsendet, mottog en stor summa penningar af henne, för att genomföra sina planer, och den ådle Forster, demokratiens uppriktigaste anhängare på sin tid, utbasunade, liksom Schloesser och Basedow, den ryska kejsarinnans öfverlägsenhet. Afven Zimmermann, en af den sentimentala filantropiens förnämsta prester, bemödade sig Katharina mycket att vinna. Han var läkare i Göttingen. År 1784 erbjöd Katharina honom anställning som öfver-hofmedikus; anbudet blef väl ej emottaget, men det föranledde en långvarig korrespondens mellan kejsarinnan och den berömde skriftställaren. Då Katharina kort derpå förlorat sin gunstling Lanskoi och i sin melankoliska sinnesstämning sökte tröst i ensamheten, föll Zimmermanns bok om ensamheten henne i händerna, hvilken hon läste med så stort intresse, att hon fördubblade sina ansträngningar för att öfvertala honom att tillbringa en eller två månader i Petersburg. Man bör sjelf läsa i Zimmermanns bref till doktor Hufnagel, i hvilken inspirerad ton han utbreder sig öfver kejsarinnan, det största geni och den ädlaste själ i Europa-. Voltaire är, tillochmed när han smickrar, ironisk, hvarigenom han återvinner sin värdighet vis å vis den han smickrar. Icke så Zimmermann. Hans bref om Katharina utmärka sig genom en barnslig stolthet och en bysogdes inbilska vigtighet. Anharkejsarinnan skickat honom sitt porträtt, än penningar, än band och ordnar; än anförtror hon honom sina planer, sina litterära alster: en rysk språklära, fransyska komedier (hvaribland en om Cagliostro), berättelser om sin resa i Taurien och om turkiska kriget. Jag vet väl, att E Bj AHAA — —