Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1854, sida 2

skulle blifva ett annat, kanske ännu mera varaktigt minnesmärke till den stora konungens ära. Med rätta har man fattat sanningen deraf, att en stor mans minne icke kan värdigare firas än genom grundandet af ett godt verk, deri hans anda lefver. Det är på detta sätt en ädel personlighets verksamhet går igen efter sekler och genom sekler. Olika förslag hafva varit å bane rörande beskaffenheten af det verk som sålunda vid detta tillfälle borde grundas. Föremål saknas naturligtvis ej, så länge vi ännu äga vanlottade likar, hvilka behöfva upplysning, tröst och hjelp, men frågan är hvilket af de många söremål, som i detta hänseende erbjuda sig, man borde här omfatta. : Under begrundningen häraf emottog en af vår red:ns medlemmar en skrifvelse ifrån Centralstyrelsen sör Gustaf-Adolfs-Stiftelserna i Tyskland, med hemställan, huruvida det ej vore skäl, att i det Protestantiska Sverge någon förening bildade sig i samma syfte som dessa Gustaf-Adolfs-Stiftelser. Vi meddela ur nämnde skrifvelse följande: Den 6 Nov. skall, efter hvad vi hafva hört, Gustaf Adolfs bildstod aftäckas i Götheborg. Den 6 Nov. är äfven årsdagen af vår förenings stiftelse, som bär den store Svenske konungens namn. Huru skulle vi då kunna undgå, att under denna dag vara hos Eder med hela vår själl — — — Gustaf Adolfs namn har, genom vår förening, det kunna vi väl säga, ånyo upplefvat i Tyskland, och likasom en gång den store konungens lif var ägnadt till en hjelprik verksamhet för betryckta trosförvandter, så utöfvar den förening, som bär hans namn, denna verksamhet sedan två decennier tillbaka, såsom vi med tacksamhet mot Gud måste bekänna, icke utan rika frukter. Vår förening omfattar i närvarande stund, uti 45 hufvudoch flera hundrade bi-föreningar, hela det protestantiska Tyskland, och äfven Schweitz, Belgien samt Holland hafva nyligen anslutit sig till vårt kärleksverk. I Holland hafva nyligen Gustaf-Adolss-söreningar bildat sig. Och så bar Gustaf-Adolss-söreningen småningom blifvit i sjelfva verket en medelpunkt för protestantiskt lif, från hvilken mången lifvande ljusstråle redan har utgått. Flera hundrade församlingar hafva genom denna förening blifvit räddade från undergång, befästade eller helt och hållet nybildade. Skulle det protestantiska Sverge icke äfven, under en eller annan form, deltaga i detta kärleksverk, som bär dess store konungs namn? Och skulle icke den förestående astäckningen af minnesvärden vara en lämplig anledning härtill? Vi behöfva ej säga med hvilket jubel det skulle helsas i hela det Protestantiska Tyskland om Sverge ville deltaga i vår förenings verksambet; vi behöfva icke heller säga huru just den närvarande stunden manar dertill, att alla protestantiska krafter förena sig till ett slutet helt, för att motstå den gamle fiendens med ny häftighet begynnta anfall. Vi tro att det är nog att endast fästa eder och edra landsmäns uppmärksamhet härpå. Vi måste äfven tacksamt nämna, att då vår förening I bildades, tillslöto oss äfven, på vår bön, rika penningebidrag ifrån Sverge, hvilka tillhjelpt att bilda den sond, som utgör vår sörenings oantasteliga kapitalsormögenhet. På detta sätt villhör äfven våra Svenska trosförvandter äran att vara medgrundare af vår förening. Skulle de då ej äfven vilja deltaga i densamma på något mer lefvande och varaktigt sätt? Tror ni icke att denna tanke skulle kunna vinna anklang och efterföljd hos edra landsmän och att, likasom en gång invigningen af Gustaf Adolss minnesvård vid Lutzen var den yttre anledningen till vår förenings bildande, så kunde nu invigningen af hans minnesvård i Götheborg frambringa en liknande följd? — —— Det här antydda ändamål med Gustaf-Adolfsföreningarne uttryckes närmare i föreningens stadgar, 1, så lydande: Gustas-Adolss-stistelsens Evangeliska förening är att utgöra en förbindelse mellan alla