Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1854, sida 1

— Följen mig! I spetsen för sitt qvinliga tjenstesolk begaf hon sig bort till kapellet — der, inför Guds altare, ville hon invänta sina bödlar. Kapellet var upplyst som till en fest; den unga qvinnan gick bort till sin vanliga plats och knäböjde framför altaret; alla de öfriga följde hennes exempel. Emellertid inträngde de anfallande genom alla dörrar och portar. Det var ej längre fråga am något motstånd eller någon strid; blott ett enstaka gevärsskott aflossades då och då. Slottets försvarare voro antingen fallne, eller hade följt sin herrskarinna; de lågo knäböjande på kapellets stengolf och afvaktade sitt öde. egervinnarne intrangde nu i massa med vilda skrik och vapen i händerna. — Hugg ned! hugg ned! ropade de ursinnigt och huggande omkring sig till höger och venster. — Ned! ned! ropade en ny afdelning, som nu inträngde efter de förre, med facklor i händerna. Ett vildt handgemäng började. Barn och qvinnor upphäfde förtviflade rop och skyndade bort till altaret som till en asyl, samt omslöto det med sina armar; de svarte, som ännu återstodo af försvararne, reste sig och fattade åter sina vapen, för att sälja sina lif så dyrt