Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1854, sida 1

användts, att ändamålet redan bordt vara vunnet. Ått åter ingenting kunnat föranleda behof af, att för närvarande offra utgifter på Carlsten, hvilken fästning ej är eller kan blifva utsatt för anfall, förr än Ryssland besegrat vestmakterna, bör väl kunna anses vara påtagligt. Likaså har hela landet åskådat onödigheten och öfverflödigheten af de uppräknade kommenderingarne, som inalles medtagit 190, 000 rdr. Skulle man tro alla berättelser om huru vid en del af dessa tillgått, så måste man beklaga, att så betydliga summor onyttigt blifvit använda; åtminstone hör man omtalas t. ex. häst-transport-kostnader till Gottland, som ösvergår all föreställning; och den synnerliga förkärleken för valet af aflägsna korpser till garnisonstjenst vid Waxholm har icke endast ökat transportkostnaden, utan till och med föranledt svåra förluster för sjelfva manskapet, såsom t. ex för Wermlands Jägare, af hvilka en stor del på grund af kontrakter åtagit sig årstjenst och i följd af deras kommendering nu äro så att säga bringade i armod. Jemföras nu dessa summor med det ringa, som säges blifvit användt till -armåens materiel-, så finner man, att denna måtte ännu befinna sig i ett föga tillfredssstallande skick — i fall de derom gjorda sorgliga uppgifter vid denna och föregående riksdagar varit sannfärdiga; men det är likväl materielens godhet och tillräcklighet, som väl mest af allt skulle afses, då man vill vara betänkt uppå att sätta vårt försvarsverk i tillfälle att upprätthålla den så kallade neutraliteten, eller skydda landet mot anfall? Hvad man utgifvit för onödiga marscher och kontramarscher, och dyrt underhåll af manskap, under overksamhet, det allt är förspildt för framtiden; men hvad som på ett klokt och omsorgsfullt sätt utgifves för materiel, för beredandet af tjenlig sjuk-attiralj, och för sådana krigsförnödenheter, som icke eljest nog hastigt kunna anskaffas, sådant kan vara nyttigt och dertill borde väl egentligen ett dylikt kreditiv användas. Folk hafva vi nog, för att försvara vårt land — men huru det. står till med hvad öfrigt dertill behöfves, derom höras neaslående berättelser, oaktadt alla de uppoffringar, som under fyrti fredsår af nationen blifvit i sådant ändamål gjorda. Vända vi nu uppmärksamheten på de summor flottan säges hafva erhållit, så synes det visserligen, som dess förvaltning mera afsett att föröka materielen, än att använda medlen till sådant, som genast försvinner, utan att qvarlemna någon verklig nytta. Man finner nemligen följande utgifter: 1) till sjöexpeditioner . . . Rdr 288. 700 2) till proviantkostnader. ., 225,530 3) för kommenderingar å sjöbefästningarne vid Carlskrona 4) för segelduk, hampa, stenkol, båtsmansbeklädnad (?), sjukvårdspersedlar och varfsutredning . so. so cv. Skjutsoch marsch-kostnader, m. m.. 20,600 501, 620 en — 29, 130 Visserligen tyckes det, att de två första summorna kunnat vara mindre, utan all skada för vapnets framtida duglighet; och man har med skäl undrat öfver att regeringen heldre valde, att låta flera linieskepp figurera i våra egna hamnar, an att låta några fregatter och några smärre seglande och ångfartyg vara i rörelse, för att dels följa sjömakternas flottors rörelser, dels på ett vida verksammare sätt öfva flottans bemanning. I sådant fall hade mera kunnat anskaffas för de framtida materiella behofven, ja möjligen ett eller par krigsångfartyg