Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1854, sida 2

tillochmed syntes ångra, att hon hyst en ogrundad misstanka, och plantagets krigiska utseende började så småningom försvinna. Så stodo sakerna, då hon just oförmodadt öfverraskades i sin trygghet. En stormig natt, då man på grund af väderleken försummat alla försigtighetsamåu, uppstod plotsligt en stor rörelse på plantagerna. Slafvar i hundradetal smögo sig likt ormar in genom trädgården och nalkades slottet. Då de hunnit fram till trappan, upphäfde de ett vildt och förfärligt skri, som öfverröstade hundarnes tjut och tordönets brak. Det var ett skri, på hvars betydelse man ej kunde misstaga sig; inom ett ögonblick voro alla på fötterna, och fru Angremont bland de förste; den afgörande stunden var kommen; hon hade pligter att uppfylla, och hon var icke den som svigtade i faran. Hennes kallblodighet öfvergaf henne intet ögonblick. Hon öppnade ett fönster i första våningen, för att se sin fiende ansigte mot ansigte, och vid skenet af blixtarne var hon i stånd att öfverrakna dem och se deras afsigter. Det var ett betydligt band, beväpnadt med facklor och gevär, som gjorde mine af att anfalla husets ingång och bevaka hvarje utgång, i det de upphäfde vilda och afskyvärda tjut. såg att hon var belägrad och att hon hård kamp att bestå.