Om Sveriges politiska system. Med anledning af regeringens hemställan till ständerna, om förhöjning af det s. k. lilla kreditivet, har uppmärksamheten blifvit allvarligare än tillförene rigtad på det politiska system, som vårt land är kalladt följa, då krigstheatern under nästa sommar åter förflyttas till våra kuster. Denna fråga börjar nu mera lifligt än någonsin sysselsätta sinnena, sedan flera tecken börjat antyda, att reg:n vore beredd, att äfven med vapenmakt försvara neutraliteten, från hvad håll den kan blifva hotad, således äfven mot vestmakterna, derest dessa skulle yrka att Sverige öfvergåfve sin neutrala position. Ett sådant förfarande kan anses vara en ovillkorlig följd af den utfärdade neutralitetsförklaringen, men säkert är, att regeringen, om den vågar fullfölja denna konseqvens, utsätter både sig och landet för de största vådor. Det blir sannolikt tillfälle att återkomma härtill. Emellertid skynda vi att meddela det hufvudsakliga af en till Aftonbladet insänd artikel, hvilken kom oss tillhanda med gårdagens snällpost. Efter en kort resum6 af de olika meningar, som yppats ifråga om det lilla kreditivets förhöjning, yttrar Ins.: Någon skiljaktighet, vare sig inom riksstånden eller i opinionen, eger, som bekant är, icke rum i afseende på beviljande af medel, men så mycket mer i afseende på sättet för medlens utgående, då, såsom lika kändt är, regeringens proposition lyder på det så kallade mindre kreditivets tillökande och användning, men deremot en stor mängd representanter uti de folkvalde stånden, och hela landets opinion, enhälligt uttalad af landsortens och hufvudstadens tidningspress. med undantag blott af Svenska Tidningen och dess tvänne adjutanter, hänvisat regeringen på det stora kreditivet och icke tvekat att tillstyrka ökandet utaf detta i den utsträckning, som möjligen kan anses behöflig. Orsaken till denna dissensus är ock lika litet någon hemlighet. Den ganska öppet uttalade bevekelsegrunden är misstroendet i allmänhet till regeringen, och, specielt i denna fråga, misstroendet till regeringens afsigter och tänkesätt i den yttre politiken. ,Beviljas den begärda tillökningen af det mindre kreditivet, säga de som hänvisa på det stora, ,så veta vi alldeles icke om medlen komma att användas för eller mot Ryssland, och det förra befaras nästan lika mycket som det sednare önskas; (med användningen af medlen till förmån för Rysslands intressen behöfver dock alldeles icke förstås, såsom i det följande skall visas, att Sverige skulle gripa till vapen på Rysslands sida emot vestmakterna). De omständigheter, som specielt föranledt detta misstroende till regeringens yttre politik, äro flera, och deribland icke minst den hemlighetsslöja, hvarmed hon sökt och lyckats omgifva sina verkliga tänkesätt. Bristande uppriktighet och hemlighetskrämeri medföra i allmänhet den verkan att gifva upphof åt misstankar. Men att i en lifsfråga för landet, då det gäller för eller emot Ryssiand och nationens hela framtid, och i en konjunktur som den närvarande, då oslentlighetens bana är beträdd äfven utaf icke konstitutionella regeringar, — och denna bana icke heller för Sverige syres kunna medföra ringaste vådor, ådagalägga räddsla och skräck för att lyfta ens den minsta flik utaf hemlighetsslöjan; — ett sådant handlingssätt måste ovilkorligen frammana misstroende. Huru stor ovissheten och okunnigheten är om regeringens verkliga politiska syften, visar sig också ögonskenligt och på ett särdeles träffande sätt uti den omständigheten, att, under remissdiskussionen, bland sex utaf de folkvalde ståndens ledamöter af hemliga utskottet, fyra icke yttrade sig för regeringens proposition, och att af de två, som tillstyrkte bifall den ene kunde yttra, att ett oeftergifligt vilkor för neutralitetens bibehållande, vore, att Sverige kan intaga en sådan ställning, att i hvilkendera vågskålen (!) det lågger sitt svård, det der må väga något. När en ledamot af sjelfva hemliga utskottet på detta sätt offentligen uttalar, att det kan vara tvekan och val A —:?n : —