man kunde anse hela den afrikanska racen för deltagare i hans våldsbragder. Bland de många egendomligheter, som åtföljde dessa berättelser, fanns isynnerhet en, som visar hvilket märkvärdigt inflytande han utöfvade på sitt folk. Haus läger var ett slags afrikanskt tempel, besolkadt af alla de setischer, hvilka man tillbedjer ända frin Senegambien till kusten af Gabon. Sjelf var han den lefvande uttolkaren af alla negrernas vidskepliga ceremonier. Han förstod sig på alla slags amuletter och talismaner och visste ganska val, huru man skulle inverka på lattrogna sinnen. Sålunda fängslade han vid sig alla de svarte af sin stam, och tillochmed dem, hvilka, af kreolsk härkomst, bevarat några om än aldrig så dunkla minnen af det land, från hvilket deras sader kommit. Sjelfva deras nationella sånger och dansar kom han att åter upplefva i sitt läger, och både dag och natt hörde man från dessa branta höjder klangen af tambourinerna, hvilka, såsom ett aslagset eko från deras sadernesland, uppmuntrade desI sa olyckliga. Dessa berättelser och ännu fer förtäljde man rundtomkring hos plantage egarne, som voro utsatta för denne fruktansvärde grannes besök. Icke en enda fanns, som ej var på