Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1854, sida 2

rit arresterad; der fanns intet annat qvar än glödande kol; länken var ännu röd, ringen likaså, men inga lemningar af menniskoben voro att finna. Man trodde att elden förtäft allt, ända till det sista. Denna mening var allmännast bland de svarte; endast några af dem anmärkte med mycken bestämdhet, att en sådan trollkarl som Vulkan icke läte steka sig på det viset, och att hans Gri-Gri hade räddat honom. Tre månader hade förflutit sedan denna händelse, och minnet deraf förlorade sig redan allt mer och mer, då en dag plantagets egare i sällskap med en af uppsyningsmännen besåg ett kaffeplantage, som låg djupt inne i berget och i närheten af ett stort svalg. Af försigtighet hade egaren och uppsyningsmannen medtagit sina vapen. De hade just slutat sin undersökning och kommit öfverens om hvilka arbeten som skulle företagas här, då uppsyningsmannen uppe på spetsen af en höjd märkte ett negerhufvud, som han på ögonblicket igenkände. — Vulkan! ropade han. Angremont blickade nu äfven upp och måste gifva honom rätt: det var ganska riktigt den svarte från Guineakusten, som man ansåg för död, men som undkommit branden. Om man icke känt honom på annat, måste man