gande höjd har första divisionen af engelska hären intagit sin ställning. Denna division bildar alltså yttersta högra flygeln af de allierade stridskrafterna och skyddas genom en tvärbrant, för fienden otillgänglig klippvägg. Denna ställning tror referenten äfven vara utom skotthåll för de kanoner, som Ryssarne kunna uppföra på den ännu i deras besittning varande motsatta sidan af dalen. — I en senare berättelse i samma tidning-heter det, att belägringslinierna skulle öppnas på ett afstånd af 1800 a 2400 steg från fästningen, och att detta skulle väsentligen påskynda anfallets fortgång. Den i brittiska armåens front befintliga hästskosormiga redutt beskrifves som en ganska stor, med inåt landet löpande mellanvallar och en halfeirkelformig bastion jemte några plumpa jordvallar försedd besastning. Tillika befinner sig ett af hvit sten uppfördt torn vid yttersta ändan af hamnen. Detta synes vara stadens försvarsverk på den företrädesvis Engelsmännen rörande sydöstra sidan; ty då Fransmännen intaga venstra flygeln och stödja sig på kusten, så falla karantänsbatteriet och de öfriga längs efter kusten belägna sastningsverken meraj inom deras, än Engelsmännens gebit. Begge härarnes ställningar bilda en fortlöpande linie. En skillnad äger dock rum; ty under hela expeditionen har hvardera hären haft sin särskilta chef och stridskrafternas enighet beror på den emellan de begge öfverbesalhasvarne rådande öfverensstämmelse och ömsesidiga aktning. Det är alltså ogrundadt att marskalk St. Arnaud fört högsta befälet öfver båda arm6erna och att detta öfverkommando efter hans död öfvergått på lord Raglan. — Det skrifves uttryckligen till Times att alla söder om Sebastopol belägna höjder voro i de allierades besittning. — Enligt en skrifvelse till Times från brittiska lägret af d. 5, befann sig lord Raglans högqvarter, 3 svensk mil från Balaklava och något närmare Sebastopol. I samma skrifvelse omtalas ett rykte. som förtäljer, att Hamelin velat afskicka några franska krigsskepp för att nedskjuta Sebastopols längs efter kusen belägna fästningsverk och begärt att, för anställandet af en nödig rekognoscering, få låna engelske ångaren Sampson, hvilken begäran afslagits af Dundas, som ogillade hela förslaget. Detta rykte var i hvar mans mun och kunde icke förfela att reta de engelska sjöbussarne, som redan förut voro missnöjde med sin overkcamhat