Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1854, sida 2

lifsmedel för de förstärkningar som de erhållit efter slaget vid Alma. — Amiral Bruat hade verkställt 2:ne djerfva rekognosceringar. Den ena företog han om dagen i spetsen för 400 sjömän, med hvilka han nalkades platsen ända tätt intill murarne, under ett verkligt regn af fientliga kulor; ingen blef dock träffad. Den andra skedde nattetid, då amiralen undersökte inloppet till Sebastopols hamn emellan de fartyg som Ryssarne försänkt derstädes. — Dessutom har en slotilj af 2 franska linieskepp och 6 fregatter af båda eskadrarne den 3 dennes verkställt en landstigning vid Valta, en liten hamn 50 å 60 kilometres (c:a 5 svenska mil) sydost om Sebastopol, på östra kusten af Krims yttersta spets. De landstigna sjömännen förvissade sig om, att det derstädes ej existerade något upplag af lissmedel för fienden. De genomtågade präktiga byar, i hvilka de respekterade egande rätten och betalte kontant allt hvarmed invånarne försågo dem. Under denna rekognoscering visade sig icke fienden en gång. IIIndep. belhe anmärker, att det råder mycken förvirring i uppgifterna rörande de förstärkningar, som de allierade erhållit. Af en (här ofvan intagen) notis i Monitören vill det synas, som om de allierade till den 7 blott erhållit en förstärkning af 10,000 man, hvilka qvarlemnats i Varna och afhemtats af slottorna straxt efter landstigningen vid gamla fästet. Nouvelliste de Marseille säger dock, att hela divisionen Levaillant, som icke får förblandas med nyssnämnda 10,000 man, likaledes inskeppats i Varna den 8 för att öfverföras till Krim. Vidare ha såväl turkiska sörstärkningar från Konstantinopel, som franska förstärkningar från medelhafshamnarna afsändts direkte till Krim. 10,000 Egyptier ditväntas äfven. Det är alltså ingen öfverdrift, om de allierades styrka på Krim i detta ögonblick (d. 22 dennes) uppskattas till 100,000 man. Häri äro dock icke inberäknade de 17 turkiska bataljoner, som Omer Pascha afsändt till Varna för att derifrån öfverskeppas till krigstheatern. Det betvislas dock om denna uppgift är att lita på. Llndep. belge har i denna kalkyl sörbisett de 4 å 5000 fransmän, som från Pireus afsändts ttll Krim. J. des Debats af den 20 beräknar, att de allierade på Krim snart skola räkna en styrka 120,000 man, hvilket är en större arm än Napoleon hade i slagen vid Austerlitz, Friedland och Moskwa. Rörande engelska härens operationer emot Sebastopol erfar man följande i Times: Redan den 29 Sept. voro några belägringskanoner uppsläpade på höjderna, der de t. v. plantera: des på en plan, belägen ungefär 1 (engelsk) mil bakom de af trupperna intagna ställningar. 7 Från de engelska truppernas högt belägna läger låter hela Sebastopol sig öfverskådas. I militärkamnen hade Ryssarne så lagt en tredäckare för ankar, att dess eld var riktad emot den dalgång som sluttar åt arsenalen och dockorna. De voro för öfrigt ifrigt sysselsatte med uppkastandet af förskansningar på södra sidan af staden, hvilket nogsamt bevisar, att det saknades en regelmässig linie af befästningar och bastioner. På östra sidan af staden och följaktligen i fronten af brittiska linierna har dock uppförts en stark hästskoformig redutt, och det är denna punkt, emot hvilken Engelsmännen måste rikta sitt angrepp. Divisionen Cambridge — gardet och högländarne — blef ända till den 2 Oktober stående i estertruppen vid Balaklava, för att betäcka operationsbasen emot ett möjligt angrepp. De vägar och stigar, som leda genom det kuperade landet söder om Khautor Mackenzie och på hvilka de allierade verkstälde sin slankmarsch till Balaklava, hafva af engelsmännen satts i försvarstillstånd. Härens högra flank är skyddad genom den till Tschernaiadalen ledande defieå, Tschernaia-åen och de till den stötande moraser. Inkerman-dalen bildas af Tschernaia, innan den utfaller i Sebastopols hamn. Höjderna vid Inkerman bestryka hela den af de allierade intagna ställning, så att Sebastopol skulle hafva varit ointagligt från landsidan, om dessa höjder varit befåstade och försedde med starka batterier. Långs dalgången parallelt med Tschernaia-åen löper den vattenledning, som förser dockorna och en del af staden med sött vatten, och klipporna på vestra sidan af dalen äro så branta, att vattenledningen der, hvarest den vänder sig till hamnen, förts 900 fot genom en i klipporna huggen tunnel. Något mera än en engelsk mil söder om denna tunnel och på en nära lodrätt öfver dalen uppsti