Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1854, sida 2

— — — — — — ———— — —— lägga det mindsta af de fördomar och det hat, som äro egendomliga för Afrikanaren. Han tillhörde den klass af såkallade trollkarlar, som utöfva ett så utomordentligt inflytande på negrerna, och han egde dessutom en högst ovanlig kroppsstyrka, som nog kunde förmå dem att lystra, hvilka icke brydde sig om hans trollkonster. I förening med en jättelik kropps: byggnad, hade hans fysionomi fullständigt det uttryck, som är eget för de infödda på Guinea kusten: en låg panna, en plattryckt näsa, bår liknade ull och tjocka läppar; han såg aldrig någon rakt i ögonen och bortvände blicken då någon betraktade honom; i alla hans rörelser fanns det omisskänneliga spår af vildhet, som närmar menniskan till djuret. För att tämja honom, använde man honom till de mest ansträngande göromål; han arbetade uteslutande i smedjan, och med anledning af denna sysselsättning kallade man honom Vulkan. Hvargång Vulkan erhöll en tillrättavisning eller bestraffning, var det en ny näring för hans hat och hans förbittring, emellertid teg han dervid och kände sig liksom lycklig öfver att hvarje dag kunna hata alltmer och inprägla i sitt minne det som han en gång trodde sig skola få tillfälle att hämnas. Ju längre denna hämnd uppskjöts, desto fruktansvärdare