Article Image
Nya allmanna val till solkthinget äro beramade till d. 1 nästk. December. I anledning af de förestående folkthingsvalen har följande öppna bref utkommit till danska folket: Wi Fredrik VII c. c. göre veterligt: I det vi under dags dato måst finna oss föranlåtna att upplösa riksdagens folktbing och under samma dato anordna ett nytt allmänt val af medlemmar till samma thing bjuder oss vår landsfaderliga känsla att i anledning af detta val rikta några allvarliga ord till samtliga våra käre och trogne undersåter i vårt konungarike Danmark angående fäderneslandets nuvarande ställning i hänseende till dess inre förbällanden. Det är vår mening att ej lemna något lagligt medel oförsökt till att på sätt som är bestämdt i grundlagens 100 tillvägabringa en öfverenskommelse med danska riksdagen angående de inskränkningar i danska grundlagen, som äro nödvändiga för att slutligen kunna ordna vår monarkis sörsattniogsförhållanden. En sådan öfverenskommelse uppnåddes icke vid förra riksdagen, hvilken sastmer slutade med en afgjord misstämning från riksdagens sida emot de män som vi under vanskliga förbållanden skänkt förtroende som våra ministrar. Oaktadt vi slersaldiga gånger lagt detta vårt förtroende till våra rådgifvare i dagen och oaktadt det enligt grundlagens 19 tillkommer oss allena att välja våra ministrar, har dock motståndet emot dessa planmässigt fortsatts af det sista folkthinget och slutligen drilvits till en sådan ytterlighet, att vi sett oss nödsakade att upplösa det. Ickedestomindre hafva vi ännu icke uppgifvit hoppet att på det betecknade sättet komma öfverens med riksdagen. Ty vi veta, att kärnan af värt folk står utanför den politiska rörelse, som rest sig emot våra sträfvanden för ordnandet af vår monarkis författningsförhållanden. Wi lita på, att det långt öfvervägande flertalet af våra undersåter hyse det förtroende till oss och de män, som vi valt och bibehålla som våra rådgifvare, att de anse dessa våra sträfvanden vara grun dade i en sann och mogen uppfattning af hvad våra inre och yttre förhållanden kräfva som nödvändigt och tjenligt för vår monarki, till följe af dess olikartade beståndsdelars egendomliga förhållanden och att det ringare mått af beslutande medverkan från folkets sida, som genom vår förordning af d. 26 Juli innev. år angående vår monarkis författning för dess gemensamma angelägenheter för närvarande är medgifvet, ingalunda vara grundadt i ovilja emot slik medverkan hos oss, som aldrig var karg då det gälde inrymmelser till vårt folk, utan hafva sin orsak i förhållanden, som vi frän vår ståndpunkt bäst kunna öfverse och bvaröfver vi först med tiden kunna vänta att blifva herre. Men vi rikta också nu den innerligaste uppmaning till alla våra kära och trogna undersåter i Danmark, att de vid förestående folkthingsval må väl taga sig i akt för förderfliga ingifvelser, som man icke aktar för rof att befrämja genom det skamligaste missbruk af den af oss sjelf genom grundlagen gifna tryckfrihet och församlingsfrihet. Wi vänte af den besinning, samt af den trohet och kärlek till konung och fosterland, som från Arilds tid utmärkt danska folket, att vi icke förgäfves hafva uppmanat värt folk att sända oss män till nästa folktbing, som gå hand i hand med vår regering och samtycka till de förslag till ordnandet af rikets vigtigaste välfärdsangelägenheter, som nu år och dag hafva varit föremål för strid. Då vi med misshag hafva bemärkt, huru flera af våra andlige och verldslige embetsmän icke nog hafva stält sig till efterrättelse hvad deras embetspligt bjöd dem under den senaste tidens politiska rörelser, vilje vi på det allvarligaste tillråda dem alla, i synnerhet våra andliga embetsmän, med hvilkas upphöjda kall ett sådant beteende måste anses oförenligt, framtida nödig aktpågifvenhet i detta hänseende och vilja till yttermera visso lägga alla dem på hjertat, hvilka till följe af sin ställning dertill kunna bidraga, att med yttersta flit söka befrämja vår regerings syftemål. — Ehuru landsthinget genom sin motiverade dagordning af d. 20 förklarat sig dela de i folkthingets adress uttalade åsigter, har det likväl ej blifvit upplöst. Den oro som de i går meddelade under

26 oktober 1854, sida 3

Thumbnail