Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1854, sida 2

Kriget i Kaukasus, Furst Woronzofl och profeten Schamyl. (Efter Saint Rens Taillandier.) (Forts. fr. N:o 247.) Detta är den stående armten i Daghestan; nen vid sidan af densamma finnes ett landtvärn, som består af befolkningen i allmänhet. Alla Åulernas invånare från 15 till 50 år öfva sig oupphörligl i att rida och handtera vapen. Detta landtvärn har blifvit upprättadt, på det de må kunna försvara sina byar i händelse af ett anfall och för att i nödfall följa profeten på hans aflägsna tåg. Hvar och en af ryttarne i den stående hären är hufvudman för de tio familjer dem han representerar. Schamyls eget garde består af tusen man; de erhålla hvardera 3 gyllen i månaden samt en viss andel i bytet, hvaraf enligt gammal sed en femtedel tillhör anföraren och resten delas mellan I soldaterna. Sedan hafva skatter blifvit pålagda; tiondet ökar hvarje år den oslentliga skattkammaran. Den jord, som fordom blifvit skänkt åt moskeerna, ensamt till förmån för presterna och munkarne, har staten tagit i be sittning; i ersättning derför erhålla hpresterna en årlig lön. Hvad munkarne angår, så halva de hvilka kunna bära vapen blifvit inkorporerade i landtvärnet, de andra hafva blifvit förjagade ur Daghestan. Schamyl har äfven infört postväsende, för att hastigare föra underrättelser från det ena stället tlll det andra. Hvarje by måste alltid hålla hästar färdige att afgå, och kurirer med pass, hvilka äro försedda med naibens sigill, tillryggalägga på så sätt långa sträckor med en beundransvärd hastighet. De belöningar, hvilka skänkas åt tapperheten, äro ordnar och dekorationer; de bestå isynnerhet af silfvermedaljer med poetiska inskriptioner. De straff, hvilka påläggås den fege, förrädaren, tjufven och mördaren, innefattas i en lagbok, som är profetens verk. Dödsstraff förekommer deri under trenne olika former, beroende af den grad af nedrighet, som domaren tillägger förbrytelsen. För att försäkra sig om den nödvändiga Iydnaden, håller Schamyl folket i den tro, att han har samtal med Allah. Dessa syner ega ram en gång om året; han förbereder sig dertill genom att under en längre tid innestänga sig för att fasta och bedja. Under denna tid bevakas hans hus sorgfälligt och ingen slipper in deri. Ändtligen är afsöndringen slut, Himlen bar uppenbarat sig för sin profet, och Schamyl samlar presterna och naiberna omkring sig för att förkunna dem Allahs vilja. Man känner nu de tvenne män, hvilka kriget i Kaukasus nu snart i tio år ställt emot hvarandra. Furst Woronzofl och profeten Schamyl äro värdiga motståndare. Båda förlänade med en utomordentlig diktatur, kämpa de både för en sak, som inspirerar dem. Furst Woronzoff betraktar sig som en af civilisationens förkämpar; Schamyl försvarar sina fäders tro och är det hotade fäderneslandets mur. Denna nya period utmärkerj sig genom stora bedrifter. Furst Woronzoffs första tanke var att i Tschetschenzernas blod aftvå den förödmjukelse, som blifvit general Grabbe tillfogad; fästningen Dargo skulle förstöras, och detta var också verkligen resultatet af det lysande tåget år 1845. Efter denna kraftansträngning beslöt furst Woronzoff, i det han studerade sina sienders taktik, att lämpa anfallet efter kampens förhållanden. Hittills hade blott tvenne systemer funnits: försvarskrig L— ERA BN EET ERE RER ——— — 2