Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1854, sida 1

HH0:0?rA—————— -— ——Eäq(—— — — — ——— väg han skulle beträda. Han kände hvem han tillhörde, han insåg, att han måste dela faran med sina jemlikar eller gå under med dem, om det skulle behöfvas. Om de än begingo stora fel, och alltför mycket gåfvo efter för sina fördomar och passioner, kunde han dock icke skilja sig från dem utan att vanära sig sjels. För öfrigt berodde hans egen räddning på förbindelsen med de ölrige: hvad skulle nemligen en flock hvita, som voro oeniga sinsemellan, kunna uträtta emot en befolkning af hundrade tusen svarta och mulatter, hvilka missnöjde lurade på händelsernas gång? Det var färgen, som måste bestämma till hvilket parti man skulle sluta sig, och den bestämde också egaren af Angremont. För öfrigt bör det heller icke förgätas att hans Principer och vanor måste stämma honom mot dessa nya id6er; han tillhörde dem, hvilka icke ville gå in på att Frankrike kunde vara annat än en monarki, och han kände ingen annan kokard än den hans förfäder burit. Han var rojalist i ordets hela bemärkelse, och han var fördenskull icke den siste att deltaga i det motstånd, som Antillerna gjorde mot dessa nya rörelser. Modig, energisk och uppoffrande lät han det icke vara nog att med penningar understödja den sak, för hvilken han kämpade, utan han föregick äfven med exem