Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1854, sida 1

, Lyckligtvis har han till efterträdare en officer al stor förtjenst, general Canrobert, med hvilken det säkert skall vara mig ett stort nöje att samverka och som å sin sida likaledes hyser den önskan att med mig underhålla de vänskapligaste förbindelser. Raglan. Följande skrifvelse från en engelsk gardes officer till Times innehåller en detaljerad beskrifning af Engelsmännens djerfva flankmarsch d. 25 och deras kollision med en rysk kolonn. När vi lemnade bivouaken på Katschas södra strand, marscherade vi till floden Belbek genom byn af samma namn. Det är förunderligt, att Ryssarne ej gjort något försök att på en eller annan punkt spärra vägen för oss, ty positionerna äro der ännu starkare än vid Alma; men Ryssarne hafva till den grad förlorat modet genom vår lysande seger, som kostat dem 6 till 7000 man, att vi kunna våga handlingar och rörelser, hvilka det skulle vara en därskap att företaga under andra omständigheter. Af deras vidtberömda Kosackkavalleri hafva vi knappt sett 100 man .... Natten till d. 25 uppskakade ur sömnen genom ett falskt alarm, voro vi marschfärdiga kl. 5 på morgonen. En rekognoscerins företogs i riktning emot syrbåken vid Inkerman, för att finna en för armden användbar öfvergång. öÖrverste Alexander fann imellertid blott en enda vägdamm ötver ett kärr och en bro öfver åen, på hvars andra sida stod en fientlig truppasdelning. Då beslöt lord Raglan, på Sir John Bourgoynes räd att företaga en af de djerfvaste slankmarscher, som måhända någonsin utförts i en siendes åsynHela landet emellan Belbek och Tschernaia, som utfaller i Sebastopolsbugten, är en oafbruten skog, ge nom hvilken ej löper någon annan väg än den till Sebastopol och en annan ganska smal biväg, hvilken en stor armå torde behöfva flera dagar att passera. Vi erhöllo order att marschera i syd-syd-ostlig riktning genom denna skog, för att nå stora vägen från Scbastopol til! Simferopol i närheten af Mackenzie farm. Våra vägvisare förde oss allt för långt i söder emot öfra delen af de i närheten af Inkermans fyrbåk belägna dalar och vi måste derför göra en flankmarsch till Mackenzie-farm. Skogen var så tät. att soldaterna knappt kunde se hvarandra; icke blott solk af samma brigad råkade i förvirring sins emellan, utan Högländare och gardister, gardister och liniesoldater bildade en lång stund ett oredigt virrvarr. Midt inne i skogen hörde vi gevärsoch slera kanonskott i vår front, just der dit vi skulle. Vi sortsatte imellertid vår marsch och funno snart orsaken till skjutandet hafva varit, att Scots Grays (dragoner) och en afdelning af vårt artilleri utaf förtruppen vid utryckandet ur skogen i närheten af Mackenziefarm stött på en rysk armafdelning af, som några säga, 15,000 man jemte en stor fora af lifsmedel och ammunition. Den först på platsen syuliga afdelning af Scots Grays var blott 20 man stark, men Ryssarne blefvo så öfverraskade, att de genast togo till flykten, ena hälften till Simieropol, andra hälften till Sebastopol. Omkring kl. 2 eller 3 3 hade vi alla framkommit ur skogen till det ställe, der detta tilldragit sig. Alla vagnarne voro sönderslagna, mjölet öfverlemnadt ät vårt folk, krutet kringströdt, patronerna förstörda, lägerpersedlarne nedkastade i brådjupen, uniformer, ekipager, sat och saker af alla slag kringströdda på hela vägen, som förde till den ölver Tschernaia slagna bron. Sedan vi på detta ställe haft halsannan timmes rast för att låta trupperna hvila ut efter deras marsch genom skogen, fortsatte vi vår marsch på vägen till bron öfver Tschernaia, marscherade sedan från bron ännu 6 eller 7 mil (engelska) vidare i riktning af Balaklava och nådde värt nattläger omkring kl. 8 på aftonen, sedan vi öfver 14 timmar varit under vapen. Tidigt följande morgonen (d. 26) marscher ade vi vidare till Balaklava och gjorde halt vid ingången till passet. Skarpskyttarne skickades förut, för att besätta höjderna på begge sidor om bugten, och stödde sig på en brigad af lätta divisionen; dessa trupper hade åter till stöd 2 brigader af första divisionen, af hvilka den ena uppstalldes till höger, den andra i byn Kadakoi. De stannade der, medan skarpskyttarne och artilleriet angrepo det lilla, ganska svaga fästet, ett gammalt förfallet genuesiskt kastell. Ett par kulor bragte Ryssarne till reson och den hvita fanan upphissades. Lord Raglan sväfvade vid detta tillfalle i stor fara, ty då han med hela sin stab vek af om ett hörn på vägen, slog en bomb från fästet ned midt ibland hans omgifning och sårade en officer. Sedan denna lilla sak var afgjord, drogo sig trupperna tillbaka med undantag af 2 kompanier utaf gardesgrenadiererna, hvilka qvarstannade till skydd för invånarne i den lilla staden Balaklava. Ryssarne hade sa litet väntat oss, att hustrur och barn tili många i Sebastopol stationerade officerare för säkerhets skull begifvit sig till Balaklava. Hamnen är fullkomligt innesluten af branta höjder och så djup, att sjelfva Agamemnon ångat in der i dag på morgonen. Man läser i Ryska Invaliden af d. 7 dennes: Generaladjutanten furst Mentschikoff inberättar till H. M. kejsaren under d. 18 (03) OCAOCO JlJ 1 3