Sept., att han, sedan han utfört sin sidorörelse från Sebastopol till Baktschiserai, förberedde sig att vid första lägliga tillfälle åter skrida till anfall. Denna plan lofvade så mycket snarare framgång, som de allierade delat sina stridskrafter. Ty under det Fransmännen närmade sig fästningsverken på norra stranden af Sebastopolsbugten, hade de engelska trupperne sjöledes begifvit sig till Balaklava, der de verkstalt en landstigning. Furst Mentschikoff, derom underrättad, ryckte framåt, men Fransmännen hade undvikit striden och likaledes lemnat norra sidan af fästningsverken och begifvit sig till södra sidan för att förena sig med sina allierade. Den 18 (30) Sept. hade furst Mentschikoff med största delen af sina trupper inträffat vid fästningsverken på norra sidan och der tagit ställning, i afvaktan på fiendens vidare rörelser. Ända tills d. 18 (30) September hade ej några operationer ägt rum. I Hela denna ryska berättelse är endast en väfnad af lögner och vrängda framställningar. Engelsmännen ha lika litet som Fransmännen inskeppat sig för att nå Balaklava, utan båda arm6erna hafva medelst en kombinerad marsch tvärt genom landet omkring Scbastopol anländt till Balaklava. Det invändes måhända, att i ett bref till Times uppgifvits, att tälten och den tyngsta trossen inskeppats och sjöledes transporterats till Balaklava och att några depescher sagt, att en del marinsoldater landstigit i denna hamn, men först och främst äro icke dessa uppgifter fullkomligt authentiska och, vore de äfven detta, så förminskas derigenom icke särdeles det kolossala i Mentschikoffs lögner. Att Fransmännen ej kommit i strid med Ryssarne är riktigt, ehuru man icke kan säga, att de undvikit striden, då de marscherat emellan fästningen och Mentschikoslska korpsen. Den i lord Raglans rapport omförmälta sammanstötningen emellan Engelsmännen och en rysk kolonn förbigås med tystnadens vältalighet af hr Mentschikofl. Det har berättats, att bombarderingen af Sebastopol börjat d. 4 dennes, fastän de senaste underrättelserna förmäla, att ännu d. 6 ingen bombardering begynt. Den första uppgiften torde dock ej hafva varit så aldeles ogrundad, i det flera Wienertidningar och deribland sjelfva den halfofficielle Öster. Cor. förmäla, att flottan denna dag öppnat sin eld emot strandbatterierna. Det torde dock endast hafva varit någon slags profskjutning. Man beräknar att de allierade, efter erhållandet af de dels redan anlända och dels under väg varande förstärkningar, snart skola utgöra en styrka af 90,000 man. Enligt ett bref från Pera af d. 30 Sept. har en polsk öfverste gått öfver till de allierade i ett ögonblick, då hans regimente stod midt emot dem. TURKIET. I Wien vill man hafva bekommit den underrättelsen, att ryska sältherren Andronikoff tillfogat Schamyl ett nederlag och står i Gumri, derifrån han hotar Kars. Denna underrättelse saknar dock alla detaljer, hvarför misstankar hysas emot dess tillförlitlighet. Franska kaptenen Belluot har på ett grymt sätt mördats af 17 Baschi-Bozaks i närheten af Erzerum. Misshälligheterna emellan turkiska och esterrikiska auktoriteterna i Donaufurstendömena sortsara. De senare hade uppsatt ett program för furst Stirbeys intåg i Bukarest, men Mussa Pascha, som i Dervisch Paschas frånvaro fungerade som Portens kommissarie derstädes, icke allenast vägrade att tillstadja tryckningen af detta program, utan förbjöd alla offentliga emottagningshögtidligheter på den grund att de, vid den emot fursten rådande sinnesstämning, endast skulle reta sinnena. Stirbey, som endast har Österrikes beskydd att tacka för sin återbekomna furstekrona, fick också d. 5 Oktober hålla sitt intåg utan alla andra ceremonier, än att ban passerade genom en haie, bildad af österrikiska soldater. Från Konstantinopel skrifves under den 30 Sept., att det der var mycket starkt i fråga, att skicka en kommission af högre franska och engelska officerare till furstendömena för att följa österrikarnes förehafvanden. GREKLAND. Kamrarne äro sammankallade till den 27 dennes, utan föregående upplösning eller ministeromvexling. FRANKRIKE. Marskalk S:t Arnauds död sysselsätter ännu de heloch halfosliciella bladen. Monitören offentliggör flera bref från den aflidne till krigsministern, hvilka visa, att marskalken redan vid afresan från Varna kände att han ej hade lång tid igen. I ett bref dat. den 12 låter han bedja kejsaren att utnämna