Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1854, sida 1

och Yvon var icke synnerligt bättre till mods. De visste båda, att kaptenen vid lissstrasl förbjudit hvarje samtal om hans person, hvarje resonnemang om hvad som föreföll på sartyget, och de kunde icke dölja för sig sjelfva, att de öfverträdt förbudet. Ordet nåd spelade just icke någon stor roll i kaptenens ordbok, och man kunde ej minnas, att han någonsin förlåtit. De båda delinqventerna voro derför också förberedda på hvad som väntade dem, då det i detsamma ljöd uppe från märSsSen: — En seglare! — Hvar? ropade kaptenen, i det han sprang upp på skansen. — I lowart, svarade rösten. — Godt! ropade Plouen och ställde kikaren i den angifna riktningen. Styrbord med roret! Fira läseglen! Derpå vände han sig till de båda matroserna, hvilka syntes vänta på sin dom. — Ned i kajutan! sade han; jag skall sedan tala med er båda. — Om han behöfver oss, så äro vi räddade, sade Michel, i det han drog sin kamrat med sig. Emellertid hade kaptenen gifvit order om en manöver, som måste närma honom till det signalerade fartyget, På det afstånd, hvarpå