Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1854, sida 1

Mollah (prest), som på grund af sin ålder, Sin tapperhet och sin fromhet åtnjöt stort anseende hos sitt folk. Han hette Arti-Mollah. vårdad af läkarens hustru, kom han sig så småningom. Han var dock mycket svag och Kosackerna, som icke betraktade honom som en vanlig fånge, fäste ej vidare någon uppmärksamhet vid honom. En morgon sågs han släpa sig fram långs Kubans stränder, der han plagade badda sig i solskenet; der höll han en stund sin bön, men plötsligen störtade han sig i floden, simmade öfver till andra stranden och försvann ibland bergen. På 5 år hade ej läkaren hört talas om Arti-Mollah, då en ung Tscherkess uppsökte honom på lazarettet och bad honom vara sig följaktig till hans by för att se om hans farfar. Läkaren hade ofta gjort sådana besök och alltid funnit ett artigt och gåstfritt bemötande; hans patienter betalte honom med lifsmedel, aldrig med pengar. Den dagen hade dock läkaren mycket att göra och vägrade derför i början att följa den unge Tscherkessen. Slutligen gaf han dock vika för dennes enträgna böner och begaf sig, ledsagad af en Kosack, på väg med den unge. mannen. Vägen var lång: Kosacken började redan bli orolig och sjelfva läkaren begynte göra den unga Tscherkessen förebråelse. Tag min pistol — säger den unga mannen till honom i det han räcker honom sina vapen — och skjut mig vid första tecken till förräderi. Slutligen ankomma de till målet. Införd i den söregifne sjukes hus, upptäcker läkaren på en bänk en gubbe, som reser sig vid åsynen af honom, och som, i det han högtidligen lägger båda händerna på hjertat, synes tacka himlen för det den bönhört hans önskningar. Det är ArtiMollah. Läkaren erfor snart, att det förskansade läger, i hvilket han bodde, skulle nästa dag angripas och plundras af Tscherkesserna. Arti-Mollah hade användt denna list för att rädda honom ifrån en oundviklig död. Med eller mot sin vilja måste läkaren förblifva hos Tscherkessen, emedan hans vänner och vapenbröder skulle öfverrumplas före daggrynningen. Nästa dag deremot sågs de segerrika ryttarne återvända. De upphäfde förfärliga hurrarop och medförde ett rikt byte af gevär, sablar, boskap och en stor mängd fångar. Läkarens Kosack blef blek som döden, då han upptäckte sin hustru och sitt barn ibland dessa olycklige. Hans herre vände sig till Arti-Mollah och erbjöd sig att betala lösen för dem, men den oböjlige Tscherkessen ville icke lyssna till han anbud. Hvad hade han med denna Kosack att göra? Det ersordrades många entragna böner och en betydlig summa pengar för att beveka honom. Läkaren måste stanna ännu 2 dagar hos sin värd, och alla Mollahns vänner kommo för att besöka honom, och bland dem befunno sig några af Tscherkessiens berömdaste höfdingar. Slutligen reste han, ledsagad af hela familjen och medförande en präktig häst, en skänk af Arti-Mollah. Sedan den tiden hörde läkaren ej något af sin gamle vän. Arti-Mollah hade dragit sig längre in i bergen, sedan den by han bebodde räknades till det neutrala området. Han predikade alltid krig och hat emot Ryssarne. Flera gånger skickade läkaren bud till honom för att underhandla om fångars utvexling, men fick aldrig något svar. Den gamle Tscherkessen menade förmodligen att han betalt sin tacksamhetsgärd till läkaren. Denne hade räddat hans lif, han hade befriat honom från en säker död; de voro qvitt. Kampen har länge varit öppnad mellan Daghestans folk och de moskovitiske eröfrarne; om vi ville uppleta de första spåren deraf, måste vi gå tillbaka Jångt in i medeltiden. Wagner har med mycken noggrannhet och klarhet bragt ordning i denna förvirrade historia. Denna kamp, som skulle blifva så långvarig och förorsaka den ryska hären så stora förödmjukel! 2—y—— EERO SR LOOS och Vvon var icka cvnnerlklijot hättra till mada