Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1854, sida 1

också förJatt torka den engelska flaggan, som man -hissat den på stortoppen ? — Troligtvis. — Nog med sådant prat! Eftersom du icke vill se, så låt bli. Du får nog ögonen öppnade, både du och besättningen. Kapten har sina egna idter. Han begagnar icke sina engelska färger för intet. Du tror att det är en ny färg min gosse ? Nej, det är måladt på engelska. När man tumlat om på hafvet så som jag, så känner man litet till det der. — Det är sannt, Michel, jag är långt ifrån så kunnig som du. — Du blir det nog, Yvon. Du är redan i en god skola. Du har kommit i kajutan och jag är nu på däcket — fan till avancement! Matrosens smärta öfver den kränkning han ansåg sig hafva lidit, måste ha varit mycket stor, ty han märkte icke, att det fanns ett vittne, som närmat sig och hört den sista delen af deras samtal. — Men lika mycket, tillade han. Jag säger bara: akta dig, Yvon! Han hade knappt sagt dessa ord, förrän en hand tungt lade sig på hans skuldra. Han vände sig om; det var kapten Plouen. Båda matroserna sprungo i ilande safrt upp, oftoamössorna och väntade odmjukt på sin dom. Michel trodde att det var ute med honom,