Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1854, sida 1

godt som åstadkommes, till exempel, genom Londons hospitaler, hvilka understödjas af allmänheten, som deri verkar för ett gemensamt ändamål. Vi hafva med afsigt tagit det mest gynnsamma exempel vi kunde välja till försvar för mams. Bremers sats, och följakteligen det mest ogynnsamma för vår egen. Utan förening kunde hospitalerne icke existera. Men då vi gå ett steg längre och fråga oss sjelfve, hvilken välgerning skulle tillfalla menskligheten af en beständig vexelverkan och intim förbindelse emellan de olika hospitalerne i verlden? — så råka vi i fullkomlig förlägenhet att härtill kunna kunna gifva ett tillfredsställande svar. Det är utan tvifvel vigtigt att århundradets medicinska kunskap måtte blifva så allmänt utbredd som möjligt, men säkerligen skall ingen påstå att ett sådant ändamål skulle vinnas genom en ständig brefvexling emellan dem, som lemna bidrag till dessa inrättningar i de olika länderna på jordklotet. Association är nyttig till en viss grad, men icke längre. Detta är resultatet af den menskliga ersarenheten så långt historien går tillbaka. Associationen kan betäcka fasta landet med jernvägar eller oceanen med ångskepp. Den kan bygga ett lysande engelskt klubbhus eller ett ståtligt amerikanskt hotel, men moraliska känslor kunna icke kommenderas såsom de materiella föremålen eller naturkrasterna. Äsven i religionen har försöket misslyckats, hvilket kan synas af de päsliga traditionernes inflytande på verldens ställning just i våra dagar. Vi bedja enträget m:ll Bremer att lemna oss till våra egne fattiga och vi vilja icke söka att afleda hennes välgörenhet från Sveriges olyckliga, hvilka äga att emottaga densamma. Eller förmodar hon att, ifall åsynen af eländet ibland våra egna landsmän icke skulle röra våra egna hjertan, medvetandet, att det finnes i Stockholm personer, som handla mera hederligt mot sina christna trosbekännare, skulle väcka oss till verksamhet? Och så verlden utöfver. För att uppkalla en kristlig verksamhet, måste alla strängar, som vibrera i menniskohjertat, anslås, alla högre sympathier i vår natur upptändas genom de tusen inflytelser, som hafva gjort vilden till en hyfsad menniska. Detta kan icke vinnas genom kärleks-kommitter och valgörenhets-under-kommitter, genom korresponderande sekreterare och arkiver, och hvetebullar och grönt the. Exemplets kraft måste i menniskokärleken, såsom i allt annat, verka indirekt för att vara verksamt. Modet må uträtta åtskilligt hos oss går det ett godt stycke -— men den rymd, som m:ll Bremer har valt till fält för sin verksamhet, är något för vidsträckt, för ett verksamt genomförande af denna grundsats. Hufvudideen i hennes utkast — en formlig och allmän association för välgörande ändamål — är i grunden falsk. Vi måste härefter tala om hennes andra storartade teckning — huru denna hårdhjertade verld bör återlösas genom en allmän sruntimmerssörening. Fruntimmer från Asiens gamla konungariken, från Siberiens stepper, från Rysslands kejserliga ståder — deras systrar i det vida landet på andra sidan Atlantiska oceanen — christna fruntimmer bland l —— —— 1.. — LD