del. Dessutom, om den allmänna qvinligheten skall rigtas på organiserandet af kärleksfulla associationer, hvad skall då blifva af våra hem? Det har utan tvifvel varit exempel på en kraft till missionsverksamhet till en utomordentlig höjd hos fruntimmer — vi kunna citera de engelska namnen af mrs Fry och mrs Chisholm — men dessa äro undantagsfall af ädel hängifvenhet och sjelfuppoffring för ett mål. Det är väl för menskligheten att sådana ädla qvinnor hafva lefvat, men det skulle vara en ganska beklaglig olycka för verlden, om alla qvinnor skulle träda i deras fotspår. , Utan tvifvel har Times rätt deri, att m:ll Bremers förslag, att sammanbinda hela jorden genom ett nät af fruntimmersföreningar, innebär en öfverdrift, hvilken vi kunna förklara hos den som med en liflig inbillningskraft förenar förmågan att se tingen så i stort som m:ll Bremer, men hvilken hade bordt förhindras af de personer, som författarinnan säkert tillfrågat, innan hon utfärdade sin skrifvelse. Så vidt vi förstå, har m:lle Bremers afsigt icke varit någon annan, än att uppmana qvinnorna i de olika af kriget hemsökta länderna, att uppträda såsom fredens och kärlekens goda andar, för att hela de sår, som männernas blodiga strider vållat. Men för att gifva denna uppmaning en mera konkret och sannolikt, i hennes egen föreställning, mera praktisk form, förenade m:ll B. härmed förslaget till denna sammanbindning af fruntimmersföreningar i Europa, Asien, Afrika, ja på sjelfva söderhassöarne, vid hvars omnämnande Times ej kan återhålla ett löje. Om Times har rätt uti, att förklara denna extravaganta plan för ,outförbar — hvilket t. o. m. måste anses ganska beskedligt yttradt — så kunna vi dock ingalunda instämma i åsigten, att den qvinliga verksamheten i afseende å sjukas vårdande, fattigas hjelpande, m. m. bör utöfvas individuellt och ej föreningsvis. Det ena hindrar icke det andra. Eller skulle ej en god husmoder, som med deltagande och kärlek omhuldar icke blott medlemmarne af sitt hus, utan ock fattige och hjelpbehöfvande derutom — skulle hon icke kunna äfven såsom medlem af ett välgörande sällskap lemna sina bidrag till utförande af ändamål, som öfverstiga den enskiltes krafter, och som derför ovillkorligen fordra en förening? Skulle då sådana större ändamål — såsom undervisningsanstalter, sjukhus, m. m. — alldeles lemnas äsido? Och på hvad sått säras eller skadas den sanna qvinligheten genom ett sådant deltagande i en förening för ett större ändamål? Härpå hafva vi aldrig kunnat erhålla ett bestämdt svar. Voro då Elisabeth Fry och mrs Chisholm icke fullt qvinliga, oaktadt de besökte fängelser, fattighus och alla eländets nåsten, samt bildade föreningar till det ondas ashjelpande? Times vågar ej påstå, att icke de voro det, men menar att de voro undantag, och slutar med den i sanning absurda satsen, att ,det är väl för menskligheten att sådana qvinnor lefvat, men att det skulle varit en stor olycka för verlden, om alla qvinnor följde deras exempel. — Hvari skulle denna olycka bestå? Var icke Elisabeth Fry den ömmaste maka och huldaste och versammaste moder, afgudad af alla de sina, på samma gång hon uträttade stora ting för sina medmenniskors välfärd, för Guds rike på jorden ? Skulle det vara så olyckligt, om alla qvinnor sökte likna henne? ; Hela detta Timess tal är, med förlof, en smula föråldradt, och höres numera sällan af andra än gamla tanter och vissa herrar, som ej vilja veta af det der bråket, eller i allmänhet allt sådant folk, som icke hafva någon sympathi för någon verksamhet på menniskokärlekens väg. Det är sådant folk, som i likhet med Times, börja tala om qvinnligheten, så snart det är fråga om ett vidgadt verksamhetsfält och större rättigheter åt qvinnan, under det de ej finna någon fara för samma qvinnlighet i de närvarande förhållandena, med dess falska uppfostran, småsinnthet, flärd, overksamhet och — inom andra sferer — slafveri, prostitution och elände. Det är emot dessa förhållandena Fredrika Bremer och hennes liktänkande upptradt, och deras afsigt är, icke att bringa den sanna qvinnligheten på fall, utan tvertom att gifva den dess fulla värde och den högre betydelse, som densamma med rätta tillkommer. Och dessa sträfvanden gå framåt och skola säkert en gång erkännas af densamma Times, som nu opponerar sig emot dem, ty det tillhör den konservatism, hvaraf Times utgör den största organen, att sedan en ny tanke, som man i början bekämpat, väl vunnit seger, tillegna sig densamma med den oskyldigaste min i verlden, såsom vore saken helt naturlig, såsom hade man aldrig satt något annat i fråga. Så skall det ock gå med de sträfvanden, som nu äro i verksamhet, för beredande af en förändrad samhaällsställning åt qvinnan, äfven om under dessa sträfUU uUUcnrOe Z NK ro Ah