Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1854, sida 1

en hästig rörelse pekade han mot dörren. Den unga slickan insåg, att hvarje invändning blott skulle öka hans vrede och haftighet, och hon lemnade derför med en bedjande blick rummet. De båda unga männen stodo nu ensamme midt emot hvarandra. Bernhard gick bort till dörren, för att ösfvertyga sig, att den var riktigt stangd; derpå vände han sig åter till bPerss ren. — Jag sökte också någon, sade han; men jag har haft battre tur an ni, ty jag har trassat just den jag sökte. Jag sökte just er, herr Chollet. — Mig? — Ja er. Den unge mannen smålog. — Jag är just icke svår att finna, sade han. — Undantagandes när ni om morgonen far bort i gigg, för att vänta på diligensen på Gondreville-vägen. Parisaren såg stolt på honom och sade med ett föraktligt leende: — Jag far ut så tidigt jag behagar och hvart det faller mig in; det angår ingen annan än mig, herr Bernhard. — Deri har ni ganska rätt, ty enhvar är herre öfver sina handlingar! men det finnes en annan sanning, emot hvilken ni säkert heller icke har något att invända. — Och det är? — Att enhvar är herre öfver sin egendom. — Dertill nekar jag alldeles icke, herr Bernhard. — Då inser ni nog, herr Chollet, att om jag är bonde, så är min jord min egendom; om jag idkar boskapsskötsel, så är det min ladugård, om jag är gårdsbrukare, så är gården min. Antag nu, att ett vildsvin kommer ut ur skogen och ödelägger min jord, jag lägger mig då på lur för att skjuta det; kommer! en varg och vill bita mina får, så skickar jag honom en kula, och kommer en raf sör att stjala mina höns, sä satter jag ut en sax för honom och krossar hans hufvud med min fot! Så länge denna jord, dessa får och dessa höns icke äro mina, är jag icke i min rätt; men från det ögonblick de tillhöra mig, artar saken sig helt annorlunda! I sammanhang härmed har jag den äran underrätta er, herr Chollet, att jag med mina föräldrars samtycke om fjorton dagar ämnar fira mitt bröllop med Cathrine och att således Cathrine om fjorton dagar tillhör mig. Det vill med andra ord säga: akta er för vildsvinet, som vill ödelägga min; jord! akta er för vargen, som vill bita mina får! akta er för räfven, som fikar efter mina höns! Om ni för öfrigt har något