Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1854, sida 1

onen. Nu assky vi slafveriet af all vår själ och af allt vårt hjerta; vi känna samma styggelse för denna inrättning, som Mrs BeecherStowe känner; — vi blicke tillbaka med de mest smärtsamma känslor af grämelse — ja af samvetsförebråelse, på den delaktighet, som våra egne fåder hade i denna gudlösa handel; — vi beklage djupt att de amerikanska plantage-ägarne icke kunna förmås att se saken i samma ljus som vi sjelfve och att rena sitt land från denna styggelse; — men vi aflböje allt verksamt stridskamratskap emot dem, på en sådan uppfordran. Vi äro och förblifve ännu öfvertygade, att vår inblandning endast skulle hafva förvärrat saken, och hafva till obestämd tid fördröjt uppnåendet af ett resultat, hvilket vi med glädje emotse. På samma sätt med Freds-vännernas Sällskap. Hvad kan vara angenämare, hvad naturligare, hvad heligare än en förenings grundsatser, som för i sina banr: srid på jorden — menniskorna en god vilje? Lycklig skall den generation blifva, som får se Messias adopterad såsom grundvalen för lagen nationerne emellan och såsom hufvudföremål för fördragen. Men när de värda medlemmarne af denna sig sjelf kallande Fredsförening komma att praktiskt realisera sina grundsatser, måste man vara ett fullkomligt dumhufvud för att icke inse, att de i verkligheten endast öfverlemna de fredsamma och oskyldige medlemmarne af verldens olika samhällen i händerna på den förste våldsamme och blodtörstige förtryckare, hvilkens samvete är tillräckligt härdadt för att taga de nödvändiga stegen för deras bringande under oket. I England äro vi vana vid detta slags förslager och äro äfven vane att med en något hård hand rycka glitterguldet från lerbilden. Derföre får mamsell Bremer icke illa upptaga, om vi sördriste oss att säga henne med fullkomligt allvar — vi förlite oss på benäget upptagande — att den plan till en allmän fruntimmersförening, för åtskilliga välgörande ändamål, hvartill hon har lemnat utkast, är idel illusion af en älskvärd enthusiast; att det aldrig in praxi så kan utföras, som det här framställes; att verlden i närvarande ögonblick åtnjuter all den förmån den kan hoppas att bämta från en sådan förening, från enskilta qvinnors menniskokärlek och outtröttliga bemödanden; och att, om man vidhåller detsamma, detta högtrafvande förslag till en allmän förening endast skulle sluta med åtlöje och förtret hos alla partier, som saken angår. Låtom oss först bemöda oss om att i få ord gifva en ide om mamsell Bremers bref, så att det må blifva klart att vi icke hafva misstagit oss om hennes ändamål, eller huru långt hon är sinnad att gå. Mamsell Bremer utgår från den allmänna grundsatsen att såsom vattendropparne förenade bilda oceanen, och atomerna förenade universum, så är det möjligt att sammanlänka till ett harmoniskt helt de välgörande böjelserna och handlingarne hos qvinnor på hela jorden. Hvad hon önskar fastställa är associationsgrundsatsen tillämpad på christliga karleksverk; och till en viss utsträckning lider det intet tvifvel, att ju hon har rätt. Det skulle vara svårt för ett antal af enskilta personer att genom förenade bemödanden uträtta så mycket — —— — — — — — m———————L