Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1854, sida 1

brollopet skulle ega rum så snart alla borgerliga och kyrkliga formaliteter blifvit uppfyllda. Dessa formaliteter medtogo trenne veckor, efter hvilkas förlopp Rosa Watrin och Fredrik Blum blefvo sammanvigde i mairiet uti Villers Cotterets, i hvars register man kan finna deras namn under den 12:te September 1809. Bristen på en protestantisk prest föranledde, att den kyrkliga vigseln firades först efter det unga parets ankomst till Westphalen. En månad derpå blefvo de ånyo vigde af sockenpresten i Werden, och alla de ceremonier, hvilka förenade de båda bekännarne af olika religioner, blefvo således iakttagna. Tio månader derefter kom en liten flicka till verlden, som fick namnet Cathrine, och som enligt seder och bruk i det land, der hon blifvit född, uppfostrades i protestantiska religionen. Tre och ett halft år förslöto nu för de båda unga makarne i ostörd lycka; derpå följde falttåget 1812, den olycksdigra modren till det ännu olyckligare fälttåget 1813. Den stora arm6en försvann bland Rysslands snö och Berezinas is. En ny armå måste utskrifvas och alla, som en gång varit uppförda på armns rullor, alla, som annn icke fyllt trettio år, kallades ånyo under vapen. Tillfölje af detta reskript måste Fredrik Blum i dubbelt afseende betraktas som soldat: soldat, emedan han förut varit uppförd på armåns rullor, och soldat, emedan han blott var 29 år och 4 månader gammal. Måhända hade han hos konungen kunnat utverka sig sritagelse från tjenstgöringsskyldigheten genom att anföra, det han understundom led grufligt af sin förra blessyr, men han tänkte ej ens härpå; han reste till Cassel, inställde sig inför konungen, blef igenkänd af honom, bad om tillåtelse att såsom förut få tjenstgöra i kavalleriet, anbefallde de sina i monarkens skydd och drog bort såsom vaktmästare i det westphaliska jägare-regementet. Han var med bland segervinnarne vid Litzen och Bautzen; han var med bland de slagne och fallne vid Leipzig. Den gången genomborrade en sachsisk kula hans bröst, och han föll, för att aldrig mer resa sig, bland de sextiotusende, hvilka lemlästades denna dag, på hvilken föllo icke mindre än hundrasjuttontusen kanonskott, eller hundraelfvatusen fler än i slaget vid Malplaquet. Man ser att konsten stiger med århundradena. (Forts.)