ydligen kunna ådagaläggas, än behofvet af tt omarbeta hela trycksrihetslagen — helst lå regeringen sjelf icke tror sig om att utföra företaget, utan att i lag undanrodja ett helt iksstånds motstånd? Vi endast fråga, om ej sjelfva denna misstro till ett stånd af de fyra lottar hvilka stånds röst man helst vill nedtysta; ty, att det ej är adelns eller presteståndets behöfver ej sägas. Och efter denna fråga göra vi blott ännu en: kan väl svenska folket i allmänhet misstänkas för att icke, lika mycket som dess regering, önska sina lagars, således äfven tryckfrihetslagens förbättrande, i enlighet med tidens och mera utbildade, friare och lyckligare samhallssormers fordringar? Gif oss välbetänkta och för allmän frihet och säkerhet ospassade lagförslag, och, oaktadt all den splittring som råder inom vår olyckliza ståndsrepresentation, så skola såkert alla fyra stånden, vikande för den allmänna opinionen, antaga dem; och då till större fördel för landets väl, än de förändringar, som blott kunde vinnas genom tre stånds bifall och undertryckandet al det sjerdes mening. De enda förandringar, som i trycksrihetslagen behösvas, äro sådana, som ej hafva afseende på partiernas förhållanden, utan som äro af beskaffenhet att vara för alla meningsfraktioner af gemensam fördel. Alla andra må gerna uteblifva. Sv. Tidningen säger: watt nuvarande trycksrihetslag innehåller en mängd ordningsoch hpolisstadganden, hvilka det är orimligt, att hafva inrymda i en grundlag, torde icke med fog kunna bestridas. Och den åberopar Aftonbladets medgifvande härtill. Vi hafva redan antydt, att äfven dessa slags stadganden stå i oskiljaktigt samband med hvad som rörer offentligheten och trycksrihe. ten; de hafva således stort värde för folket och behöfva ganska väl grundlagshelgd, och vi anse Aftonbladets medgifvande litet förhastadt. Men om några öfverflödiga ordningsoch polisstadganden verkligen finnas i nuvarande tryckfrihetslag, hvarföre då ej föreslå deras utgallrande? Vore detta nödigt och nyttigt, låter det ju mycket lättare göra sig, ån att uppgöra nya omarbetningsförslag af hela lagen, med den ringa skicklighet i lagstiftarekallet, som beklagligen nu tyckes fallit på våre lagstistares lott? För vår del befare vi, icke endast att de nuvarande många stadganden väl behöfvas och äro nödvändiga att noga vårda: ty srestelserna hos maktens innehafvare att kringgå eller undanrödja dem visa sig ofta uppstå; utan till och med, att ett och annat sådant nytt stadgande ännu behösdes, eller framdeles kommer att behöfvas, i följd af nya förhållanden med dithörande föremål. Vi anse nemligen, att äfven det minsta, som har gemenskap med utöfningen och skyddandet af denna folkets dyrbaraste frihet, bör ega all den säkerhet, som man funnit nödvändigt att gilva andra, vida mindre vigtiga frioch rättigheter, genom deras grundlagsenliga beskaffenhet. Här är nemligen fråga om hvarje svensk mans rätt, då de andra oftast blott röra några individers eller klassers. Vi våga ock tro, att de som ogilla regeringens proposition om tryckfrihetslagens utstrykande ur grundlagen, långt ifrån att vilja göra nödiga och nyttiga förändringar deri omöjliga, just genom yrkandet på bibehållandet af grundlagshelgd åt sjelfva lagen, säkrast medverka för en, möjligen långsammare, men välbetänktare och lyckligare förbättring af densamma. Folkens opinioner utbildas i förening med deras erfarenhet om det skadliga eller nyttiga i lagarna och institutionerna. Hvad som är sannt och rätt gör sig efterhand mera gällande, än lögnen och orattvisan. I nationernas utveckling äro ögonblickets intryck oftare skadliga, än olägenheterna af ett litet dröjsmål inom lagstiftningens område. Intet land vinner på, att folkets frihet lemnas till förhastade beslut; och den långsamhet, som Sveriges grundlag föreskrisvit för förändringar i de lagar och institutioner, hvilka den omgärdat med grundlogs kraft, står i så oskiljaktigt samband med hela vårt statsskick, att den förutan, folkets bästa frihet skulle hotas och lätt undertryckas, under den splittring som råder emellan statsmakterna och inom ständs-representationen. Att under sådana förhållanden lemna tryckfriheten åt stundens intryck och nyckfulla ingifvelser. vore att glömma all omtanka för fo2ä—222 GA kr fr