Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1854, sida 1

en astynande kärlek, som skingrar ärelystnadens tomma dunster, och gör de största ofler lätta. — Ni skall få se huru högt jag älskar er, sade Florival till Delia. Jag ser baron Pepinster komma; jag skall föra honom in i den här pavillonen; der finnes ett kabinett, der ni kan gömma er och lyssna på mig; och sedan må ni afgöra mitt öde. Delia gick in i pavillonen och gömde sig i kabinettet, der bon blef vittne till följande samtal: — Hvad vill ni mig, herr öfverste? frågade baronen. — Jag önskar tala med er om en sak, som intresserar er, herr ambassadör. — Jag hör eder; men var kort, jag ber eder derom, ty man väntar mig annorstädes. — Mig också. — Jag måste till premier-ministern återlemna detta förslag till en handelstraktat, som han lemnat mig, men som jag icke kan antaga. — Och jag måste begifva mig till en rendez-vous, som detta bref skänker mig. — Friherrinnans stil! — Ja, herr baron. Det är just er maka, som haft den godheten att skrifva till mig. Vi resa båda tillsammans i afton; triherrinnan skall vänta mig i postschäs på det ställe, som af hennes hvita hand är bestämdt i detta bref. — Och ni vågar upptäcka för mig denna afskyvärda röfveri-plan? — Det är mindre ädelmodigt af mig än ni tror. Vi hafva tagit våra mått och steg, och jag enleverar friherrinnan i all tukt och ära. Ni är ej okunnig om, att i ert äktenskapskontrakt ett formfel blifvit begånget, som gör det af noll och intet värde. vi låta upphäfva detta kontrakt, utverka aktenskapsskilnad, och sedan gifter jag mig med friherrinnan . .. Ni har väl den godheten att utlemna hennes hemgift, en million floriner, som, ester hvad jag tror, utgör hela er förmögenhet. Tillintetgjord, nedföll baronen i en fåtölj. Han hade ej styrka att svara.