Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1854, sida 1

Åh ja, sådant får man se i komedierna. Som gifva förträffliga lärdomar. Ja åt visst slags folk, men vi furstar ha af dessa slags strider, i hvilka enigheten emellan skande hjerten undanröjer all hinder. — I den punkten, Ers Höghet, vågar jag vara af alldeles olika tanka. De konstens mästare, som jag studerar, och som jag praktiserat i trettio år, halva lärt mig, att sådana slags affårer skötas nästan på samma sätt i palatsen som annorstädes ; hela skilnadon ligger i formen, som hos er är mera pompös. ingen fördel två högt älFör öfrigt, hvarför gör ni icke ett försök? Om jag finge gifva er ett råd, så vore det, att redan i morgon dag resa på en visit till fursten af Hanau. — Det tjenar till intet. För att träffa fursten och syster, behöfver jag icke göra mig något besvär; ett af dessa bref förkunnar deras snara ankomst till Carlstadt. Inser ni nu hela olyckan i min belägenhet? från en resa, som de gjort i Preussen, fårdas de genom mina stater och stanna i min hufvudstad, der de begära gästfrihet af mig för två a tre dagar. Ni inser väl, att jag är förlorad i deras ögon. Hvad skola de tänka om mig, när de finna mig ensam och öfvergilven i mitt öde palats? Tror niatt prinsessan sedermera skall frestas att dela min lott och tillbringa sitt lif i min sorgliga ensamhet? I fjol var hon i Biberack, der kurfursten emottog henne på ett värdigt sätt. Han kunde åtminstone bjuda henne på ett lifligt hoss nöjen, han kunde omgilva henne med hofkavaljerer och kammarherrar, han kunde gifva konserter, föter och baler för henne. Och jag har ingenting , D D DH att bjuda på! Tro dock ej, att jag ändå är nog olycklig, nogl. forödmjukad, nej, på det att ingen skymf må mig besparas, så önskar min rival, att underhandlingen om hans förmälning skallls Ja i sanning! Till denna grad trotsar mig kurförsiggå här. fursten! Han har just nu sändt mig en ambassadör, baron bepinster, med uppdrag att, som denne säger, afsluta en handelstraktat, som skulle blifva mycket fördelaktig för mig; men denna affår är endast en tom förevändning. Baronen har intet annat uppdrag, än att sluta en öfverenskommelse med fursten af Hanau; detta möte är med skicklighet tillställdt, på det att giftermålsunderhandlingen må kunna ske i hemlighet och utan all ståt. Och allt detta nödgas jag åse! jag måste tåla denna skymf, svälja harmen att gilva fursten och hans dotter skådespelet af mitt elände, min förnering! . . . O, hvad skall jag göra för att undvika denna vanära! hans De komma hit! På återvagen I n H