Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1854, sida 1

att draga ett med bevillningen samband egande ämne under ett sådant utskott, som egentligen ej äger att upptaga frågor, hvilka tillhöra något af de ständiga utskotten. Isynnerhet måste detta vara händelsen med bevillningsfrågor, hvilka, enligt grundlagens ord, skola behandlas af bevillnings-utskottet, och för hvilkas afgörande i sammanhang med bevillningens fördelning samt statsverkets pröfvade behof, vissa från öfriga former olika lagföreskrifter sinnas stadgade samt hvarje stånd eger ett slags veto, som eljest blott ifrågakommer vid grundlags-förändringar. Emellertid tillsattes utskottet på tre stånds beslut — och som det är gällande för sådane särskilda utskotts tillsättande, protesterade bondeståndet ej vidare deremot, utan valde ledamöter till detsamma. Under tiden beslutade de tre stånden, att utskottet skulle behandla alla till bränvinstillverkningen och försäljningen hörande ämnen. Bondeståndet, som ej deltagit i beslutet om sjelfva tillsättningen, befattade sig ej med att deltaga i beslutet om uppdraget. Som i de andra ståndens beslut ej beskattninaen omnämndes, ansågs det särskilda utskottets befattning således endast angå de ekonomiska delarne af bränvinslagstiftningen, hvarom förr ekonomi-utskottet öfverlagt med bevillnings utskottet, och som dessa delar i alla fall bero af konungens beslut, så tvistades ej derom. Men utskottet företog sig att tolka de tre ståndens uppdrag på det sätt, att det äfven ha de att behandla bevillningen; och då dess första betänkande inkom, återremitterades det från bondeståndet, som helt och hållet ogillade detsamma. Utskottet gjorde ej afseende på bondeståndets yttrade meningar, utan upptog endast sådane anmärkningar, som gjorts i de tre andra stånden, hvilka i allt det hufvudsakligaste och äfven i beskattnings-stadgandena bifallit utskottets förslag. Det inkom med sitt förnyade utlåtande och hade ej lemnat bevillningsfrågan till bevillnings-utskottet, eller till och med icke begärt att med det utskottet få gemensamt öfverlagga om den saken. Det var då som bondeståndet, på Bengt Gudmundssons framställning, yrkade, att innan definitivt beslut om beskattningen fattas, bevillnings-utskottet skulle höras, och yttra sig deröfver, på sätt grundlagen föreskrifver. Endast derigenom kunde ärendets behandling återbringas i grundlagsenligt skick. Denna fordran, stödd på 53, 59, 60 och 71 464 reg.-sormen, samt 31 riksd.-ordningen, förklarades af talmannen Strindlund vara i strid med 49 4riksd.-ordningen, hvilket den dock icke var, då ärendet ej ännu var slutbehandladt af det till bevillningarnes beredande allena berättigade utskottet; men konstitutions-utskottet godkände talmannens vägran, och deremot finnes ingen rättelse eller appell. Särskilda utskottets förslag blef alltså föredraget, och i Onsdags yrkade ståndet, snart sagdt mangrant, på dess förkastande, med stöd af 56 Ä reg.-formen, som säger, att då en slutberedt förslag till stånden återkommer, då ege de makt, att detsamma oförändradt eller med förändringar antaga eller ock alldeles förkaeta. Till allmän förvåning förklarade äfven talmannen, att han ej kunde göra proposition på