Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1854, sida 1

Storhertigens Hof. (Öfversattning från Franskan.) (Forts. fr. N:o 170.) En sådan förbindelse som jag önskar har stått mig öppen; ännu för några dagar sedan kunde jag göra anspråk på detta råddningsmedel. En af mina grannar, furst Maximilian af Ha nau, som står mycket väl hos hofvet i Wien, har en syster att gifta bort; prinsessan Hedvig är ung, vacker, älskvärd och rik; det är ett förträffligt parti, och jag skulle redan i dag hafva börjat inleda underhandlingar om denna förening, om jag icke på morgonen emottagit två depescher, hvilka kullkasta alla mina förhoppningar. Detta är orsaken till den nedslagenhet, hvari ni nyss fann mig. — Men, återtog Balthazar, Ers Höghet fäller kanske för tidigt modet. — Tänk efter sjelf. Jag har en rival, kurfursten af Biberack; hans stater äro betydligt mindre än mina, men hans ställning i sitt lilla Kursurstendome är mycket solidare än min i mitt Storhertigdöme. — Tillåt mig säga, Ers Höghet, att jag förra året i Baden såg kurfursten af Biberack, hvilken befann sig der på samma gång som vi; och utan smicker påstår jag, att denne furste ej skulle kunna uthärda en jemförelse med Ers Höghet: ni är knappt trettio år och han är öfver fyratio; ert yttre är väl lottadt af naturen, han är tjock och illa växt, ni har ett ädelt och behagligt ansigte, hans alldagligt och fullt, ni har det renaste blonda hår, men hans är eldrödt. Prinsessan Hedvig måste gilva er företrädet. — Mycket bra, men man skall ej lemna henne fritt val: hon beror af sin höge broder, som nog gifter bort henne utan att rådfråga henne. — Det är just detta vi måste hindra. — Men på hvad sätt? — Ni måste söka att ingifva den unga flickan kärlek för er; det ligger många ressourser i denna känsla! Man ser ju dagligen konvenans-partier brutna, till förmån för inklinationsgiftermål.