a utskott var krariste San Miguel, samme general, som drottningen i de betankliga omstandigheterna sunnit sig föranlåten att t. v. sörordna till ende minister. Oaktadt sin höga ålder sparade han inga bemödanden för att upprätthålla ordningen; han var medlare mellan folket, trupperna och drottningen, hvarvid han sökte draga fördel af det inflytande han äger tillfölje af den valförtjenta aktning som alla partier skänka honom. Man hoppades d. 22 i Madrid, att Espartero, ODonnel och Serrano skulle mötas i Alcala, några mil från Madrid och att de följande dagen, söndagen den 23, skulle hålla ett gemensamt intåg i hufvudstaden för att gifva dess befolkning ett bevis på sip enighet. Madrider-posten af den 23 hade dock uteblifvit i Paris och den enda underrättelsen från Spaniens hufvudstad denna dag inskränkte sig till en pariserbladen meddelad enskild depesch, hvilken helt torrt och svälvande säger, att sakerna stodo på samma punkt, att nationalgardet organiserade sig, att folkets hållning var densamma och att drottning Isabella fortfarande befann sig i sitt palats, endast omgifven af några trupper. Monitören af d. 28 har dock en telegraldepesch af följande lydelse: Vi bafva erhållit mera tillfredsställande underrättelser från Spanien. Madrid var lugnt den 25. Drottningen har blifvit ense med 2spartero, som d 28 väntades till hulfvudstaden. Den 26 har general Concha anlandt i Barcelona, der förtroendet stärktes. Madrid var lugnt d. 25. Det hade ju äfven varit lugnt cirka 3:ne veckor efter ODonnels uppresning och lugnet hade ju eller varit stördt der d. 23, ehuru alla gator vore späckade med barrikader. Det sörmånligaste man kan sluta af depeschen i Monitören är att båda partierna med gevär i arm afvaktade Esparteros ankomst. Markvärdigt nog innehålla hvarken depeschen af d. 23 eller denna senare af d. 25 ett ord om enkedrottningen. Underrättelserna af d. 22 tala väl om den ofantliga förbittring som var rådande emot denna qvinna, men hennes vistelse var icke med säkerhet bekant. Några trodde att hon, jemte några af de fallna ministrarne, uppehöll sig hos sin dotter i det kungliga palatset. Andra trodde, att hon lyckats flykta till Portugal, der krigsministern Blaser funnit en tillflykt. Den förra meningen, ansågs dock äga största sannolikheten för sig. År det verkligen förhållandet, att hon ännu befinner sig i Madrid, så kan folkets hat emot henne lätt leda till ett nytt utbrott. Hennes död vore säker, om hon solle i händerna på vissa af insurgenterna. Invånarne i den fruktansvärda förstaden Cebada hade föresatt sig, enligt hvad det sades, att bemaktiga sig hennes och ministrarnes personer. Dessa vilda sällar anfördes af den ursinnige republikanen Rivero! Åsven andra republikaner hade gjort sitt inflytande gällande, såsom t. ex. 4metler, hvilken är adjutant hos välfärdsutskottet. En vigtig fråga är, om Espartero skall lyckas blifva ense med ODonne! och de andra generalerna, som börjat rörelsen Emellan E spartero och 0Donnel har alltid ett spandt förhållande varst rådande. Skulle de dock af fosterlandskärlek räcka hvarandra handen till t sig fåfäng möda, gåfvo de jag har länga ap