Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1854, sida 1

uppmärksamhet sågo, att de gjort sig fåfäng möda, gålvo de luft åt sitt dåliga lynne. — Balthasar är serdeles stött, sade en af dem, han värdigas icke en gång tilltala oss i förbigående. — Kanske har han icke behof utaf någon ; återtog en annan, jag tror ej att han kommer att hafva någon theater i år. — Det vore förvånande, ty han anses för en skicklig direktör. Att draga sig tillbaka är ibland ett bevis på skicklighet, så snart omständigheterna äro ofördelaktiga. Nu för tiden har landsorten blifvit så kinkig; departementerne gnida på ett så stötande sätt i fråga om apanager! . . . Ack, mina stackars vänner, konsten har sjunkit djupt! Under det att de missnöjde skådespelarne fortsatte denna konversation, närmade sig Balthasar med skyndsamhet en ung man, som just nu inträdt i trädgården genom Perron-passagen. De gingo tillsammans och satte sig vid ett af de bord, som Foys Cas6 placerar under träden, såsnart de första löfven spricka ut. — Nåväl, min kära Florival, frågade direktören, hur tycker ni om mitt förslag? Vill ni bli en utaf de våra? Då jag erfor att ni brutit med min bror Ricardin, blef Jag förtjust deröfver, ty ni är en dyrbar sujett, en jenne premier, hvars like man får leta efter, en vacker karl, väl växt, bär med fördel frack, såväl som uniform; och talang seen, värme, själ och en charmant röst ... Ah, jag skall ej skona er blygsamhet, ej dölja för er allt det goda, som jag tänker om er. Med dylika egenskaper borde ni kunna få engagemang i Paris eller åtminstone på en af de förnämsta landsortstheatrarne; men ni är ännu ung och ehuruväl detta är ett präktigt fel för en älskare och tenorsångare, så vet ni ju att allmänheten föredrager ryktbarhet, förvärfvad och stadfästad under en längre tid. Er plats innehafves allmänt utaf fyrtiofemåriga Celadoner, begåfvade med skrynkor, grå hår och lemningar efter bättre dagar, sjungande med rosslig röst, men med förträfflig method. Mina medbröder vilja framförallt presentera kända namn för publiken; ni är ny, ni har ännu blott talang, jag är nöjd dermed; åtnöj ni er också med hvad jag erbjuder, tiderna äro dåliga, årstiden framskriden, engagementer äro sällsynta; många af edra kamrater hafva fattat det beslut att gå och söka lyckan på andra sidan hafvet. Vi skola ej gå så långt, vi skola knappast öfverskrida vårt otacksamma saderneslands granser. Tyskland utsträcker armarne mot oss; det är ett fruktbart land och de Rhenska vinerna äro ej att förakta. Ser ni, saken är sålunda beskaffad,