Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1854, sida 1

ii:i:::: IKE I ENTRE ARS TEA liga företeelsen, att Aberdeen, för att förekomma Layard, sjelf anmälte i öfverhuset, att han innan den dag, då Layards proposition skulle förekomma i underhuset, ville andraga på framläggandet af den not, hvari han såsom utrikesminister utlåtit sig öfver freden i Adrianopel. På så sätt fick Aberdeen den 26 Juni tillfälle att närmare förklara sig, och följden af denna förklaring blef, att Layard tog sitt förslag tillbaka. Layard bedömes härför mycket strängt både i toryoch de radikala bladen. Men de som opartiskt följt hans bana hittils, gilva honom det vitsordet, att han hvarken låter locka eller skrämma sig, hvadan det är att antaga, att det måtte hafva lyckats Aberdeen i icke ringa grad att öfvervinna det misstroende, som en gång förmådde Layard att tillropa lord John Russel och hans kolleger: Finnes det en Jonas ibland er, så vräken honom öfver bord! Öfverhuset var alldeles öfverfyldt Måndagen den 26 Juni, då Aberdeen tog ordet för att utplåna det missförstånd, hans förra utlåtanden frambragt. Först uppehöll han sig vid freden i Adrianopel. och visade förnämligast huru mycket den på sin tid oroat honom och hans kolleger. Väl var det sannt, hvad han yttrat för en vecka sedan, att de territoriala utvidgningar, Ryssland derigenom vann, icke voro stora till omfång; emellertid kände han mycket val dessa utvidgningars po itiska betydelse, och ors ken hvarför han motsagt Lord Lyndhursts påstående om det ryska territoriets förstoring, var den, att Rysslands politik just då undergick en väsendtlig förändring. Hade kejsarinnan Catharinas politik blifvit följd vid fredsunderhandlingarne i Adrianopel, så skulle Rysslands territorium sannolikt blifvit mycket utvidgadt; men då följdes en annan politik; det var icke större territorium, Ryssland eftersträfvade; Rysslands mål var och bar sedan den tiden varit större politiskt inflytande. Det är icke målet, som förandrats, utan medlet. Man påminne sig, säger lord Aberdeen, ordspråket: Salan har blifvit klokare än i fordna dagar) Man cftersträfvade samma mål genom medel, hvilka icke till samma grad oroade de europeiska hofven (Hör, hör!) — se detta är hela hemligheten i Rysslands senare politik. Traktaten i Unkiar-Skelessi afslöts på en tid, då ryska hären. stod i Constantinopel; Catharina skulle hafva sordrat stora territorier, men nu tilltvang man sig privilegier, vigtiga för Ryssland, betungande för Porten; hade furst Mentschikoff vunnit de utvidgade privilegier han fordrade, så skulle fursten dömena ej blifvit besatta, men Europa insåg, att Portens oafhangighet och integritet skulle blottställas för lika stor fara, om Ryssland erhölle dessa rättigheter, som om det vunnit nytt territorium, och derför tillbakavisodes hans fordringar. Lord Aberdeen uppehöll sig derefter vid det missförståndet, att han skulle hafva förordat ett återvändaude till status quo, eller att han icke skulle hafva något att invända deremot. Han förklarade, att denna villfarelse var honom så mycket mer i ögonfallande, som han just sagt, att Österrike och Preussen möjligen skulle låta binda sig vid sin önskan att vinna status quo, men derjemte uttryckligt tillagt, att detta icke gälve England och Frankrike. Före krigets utbrott var det endast status quo man önskade, och den turkiska regeringen var då beredd alt gå in derpå, hvilket var allt hvad som kunde bjudas Ryssland, och mera ån Ryssland kunde begåra. Hade kejsaren af Ryssiand lyssnat till annat an de honom då beuerrskande passionernas röst, så skulle detta krigs olyckor varit besparade. Men samma ögonblick kriget forklarades, forändrades aldeles hela frågan. Från detta ögonblick beror allt af sjelfva kriget; om status quo är numera ej fråga, men huru stor skilnaden blifver, det kan ingen nu säga, det beror på tilldragelser öfver hvilka man icke obetingadt är herre; endast så mycket kan sägas: det ottomaniska rikets oafhängighet och integritet mäste betryggas, måste vinna en verklig sladfästelse. Lord Aberdeen tillade slutligen med någon ovilja några ord, angående de mänga beskyllningar, hvilka gjordes honom, såsom att ) Satans grown wiser than in days of yore.