Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1854, sida 2

OL 1111011 111 (111 ( ! 4!!k! T het och sin önskan att blifva duitt sina nuvarande ministrar, men tillika låtit undfalla sig vinkar om de dermed förbundna oöfvervinneliga —.—— 2 om kefodiegen. Till landtbruksmötet i Lidköping var rörande detta ämne följande fråga framställd: Hvad erfarenhet är vunnen om bästa sättet att vid odling af rofvor och andra rotfrukter ernå ett godt resultat med minsta möjliga beroende af missgynnande omständigheter? Till besvarande häraf uppträdde först: Hr Nathorst, som för 2 år sedan betraktat roskulturen i dess hemland, England, der han sett de vackraste rofvor. Vid efterforskning huru man kommit derhän. befanns att stort afseende måste fästas vid den rätta suktignetsgraden i jorden för fröets sanins, en sak som möter ganska stora svårigheter. Har man funnit den och är jorden väl tillredd och såningen i tid företagen, så har man gjort allt, som kan göras, oc h äger bästa hopp om framgång. For fuktighetens åstadkommande under torka begagnar man i England en s. k. vattendrill, genom hvilken på en gång fåran vattnas och och f.:öet sås. Vattenätgången härvid var ej betydlig, i thy en större vattentunna räckte för ett stort stycke jord. Sjelfva machinen bestod af en större kista med vatten, på hvilken följde såningsmachinen, som gjorde två fåror på en gång. Säningen göres ej på drill, utan på platt land. Billarne öppnades och vattnel duschade på, hvarefter fröet såddes uti, utan att mylla. I vattnet upplöses ofta gödningsämnen, 3 benmjol med svafvelsyra och 4 guano. Genom allt detta kommer fröet ned i en våt jord och träder genast i beröring med ämnen, som befordra groningen, hsadan ock plantorna uppkomma ytterst hastigt. Härigenom äro de ock tryggare för rofplantans svåra fiender, jordlopporna. — Efter såningen väntar man blott till dess jorden blifvit någorlunda torr, hvilaet ej dröjer mer än ett par timmar, då den igenmyllas med en qvistharf. Hr G. Geijerstam, som bodde i närheten af ett alunbruk, hade för rofvorna användt komposter med alunskiffer och kalk. Uuder det andra lidit af jordloppor, hade han gjort det mindre. Förlidna året, då jordlopporna varit härjande, hade de fält, som blifvit gödda med denna kompost, varit vida mindre besökta af dessa skadedjur. Tal. förordade alltså ofvannämnde kom poster. Hr A. Ribbing förmodade att det var svaslet i alunskillern, som vallade detta resultat. — I motsats mot de författare, som förorda seu sådd, hade tal. försökt få roffrben i jorden så tidigt som möjligt, under vårens skönaste dagar, innan ännu lopporna finnas i jorden. Härigenom komma plantorna tidigt upp, och blutt tredje bladet slagit ut äro de räddade. Tal. ansag alltså tidig sådd på väl beredt land var en hufvudsak i rofodlingen. Ryttm. Möller hade samma erfarenhet som hr Ribbing. Sedan han börjat så tidigt, hade han sällan lidit af jordloppor. — Såningen bör vara gjord före den 10 Maj; n. v. af de svenska rolvorna. De andra böra deremot ej sås så tidigt, emedan de då löpa i skolt. Hr Lennartsson hade flera år vistats utomlands och ägnat uppmärksamhet åt rofodlingen, samt angaf derför det förfaringssätt: att först, hvilket är af hufvudsaklig vigt, uppryggas jorden och lemnas så i 10 dagar alt torka. Under denna tid utvecklas loppmaskens i jorden gömda larf, och dör, då han icke har någon näring. Härefter gödes med guano, benmjöl och vanlig gödsel, hvarefter såningen förrättas. Af stor vigt är härvid den peruvianska guanon, som har en starkt drifvande kraft, då rosfröet ligger deri såsom i en drifbänk. Förrättas såningen på platt åker sår man 25 lisp. guano på tunnlandet och uppryggar jorden derefter. Guanon upplöses först vid första inträffande regn. Hr Dickson använde äfven 25 lisp. guano på tunnlandet och vitsordade dess företräde; anvsäg den t. o. m. oundgänglig. Tal. beskref vidare jordens beredning för rofkulturen, hvilket referenten dock ej hann anteckna. Hr Gcijerstam hade anställt komparativa försök med guano, benmjöl och torsaska, tunnland af hvarje. Det guavogödda landet hade visat sig under vexten 14 dagar före det med benmjöl, men vid skörden lemnade båda samma resultat; det med torfaska gödda stod. tillbaka. — En svårighet med torsaskan är att få den spridd på åkern, emedan den vid större beröring med luften kommer nära nog i flytande tillstånd, hvilket är skada, emedan hvar och en som har mossar att bränna kan bereda sig tortaska till mycket billigt pris. Hr Adelborg ansåg att rofkulturen är det enda, som i bredd med bränvinsbränningen kan befordra ladugårdsskötseln, ville anföra några rön, som ej öfverensstämde med de föregående talarnes. Tal. reder redan om hösten till jorden och likaså om våren. Sedan åkern blifvit saruis att emottaga sådden, är d. t vigtigt att den ej för hastigt uppdrillas, utan att sådden följer omedelpart derpå Kan man vid uppläggningen ha dy, så befordras plantornas hastigare uppspirande, ju hastigare, ju bättre. Då man sjelf dragit upp sitt roffrö och således eger en borgen för dess godnet, blandar man fröet med pulveriseradt svafvel och låter det så ligga öfver vintren. — Straxt efter sådden bör saltet vältas med en tryckvält, så att fröet genast får mull omkring sig, dervid försigtighet må iakttagas att fröet ej kommer för djupt ned. — Slutligen ansåg tal. intet vara säkrare, än alt så tidigt, så tidigt man kan, och sedermera så oupphörligt om igen, ifall det behöss. Or Lennartson medgaf gerna, att om sådden kunde cgöras tidigt, så vore det visserligen bra, men da värbruket är högst pressent blifver detta icke alltid möjligt, så mycket mindre, som man ej kan så mer an 2 tunland om dagen. — Man har vid rofsådden att afse två omständigheter: 1:0 att förekomma loppmask; 2:o att utföra den med litet arbete. Flera brukningar kråfva sä stor arbetskraft, att man ej hinner dermed. — Vältning vore icke blott ej gagnelig, utan snarare skadlig emedan den gör en hård skorpa, så att fröet ej kommer upp. Tal. hade första året af sitt jordbruk begagnat denna method, men hade misslyckats dermed. — För drillarne telar äsven, att deras kanter kasta en skugga, som är högst fördelaktig för den först uppskjutande plantan. HI. ne ansåg Viscarlignn vara dat hän