de mena de 2 holsteinska grefvar, hvilka, för att uppfylla sina pligter emot hertigdömena förebygga hvarje specifik dansk plan af ministeren, hvilken kunde vara till skada för deras landsmän. Den nuvarande regeringsformen är till namnet en konstitutionell monarki, i verkligheten en ministeriel despotism, som trycker kungen lika hårdt som hans folk. I teorien och enligt författningen är kungen bemyndigad att afskeda sina ministrar; i verkligheten besitter han icke denna myndighet. I traktaten om den förra ordningens återställande i Holstein förklarade Österrike och Preussen, att de i de ministrars karakter, som stäldes i spetsen för hertigdömenas angelägenheter, ville se den bästa garanti för vilkorens noggranna uppfyllande och i en hemlig not till denna traktat nämnas de 2:ne nuvarande ministrarne, gresvarne Moltke och Reventlow Criminel, såsom de män, till hvilka dessa makter skulle hafva förtroende. Sedan danska kungen antagit dessa Österrikes och Preussens kandidater, kan hän icke aflågsna dem ur sin rådskammare utan att bryta med dessa begge makter, och då hela kabinettet är genomträngdt af en mycket stark solidarisk känsla, medtör den ena ministerns asgäng alla de andras. En under sådana förhållanden bestående ministers afgång kommer på ett ut med ett hotelse alt bringa kungen i osämja med främmande makter och måste nödvändigt medföra hans samtycke tll miaistärus fordringar, så länge bågen icke spännes allt för starkt. Denna hänvisning till traktaten förblarar det språk, II. M. mero än en gång fört och genom hvilket han tillkännagifvit sin beredvillighet och sin önskan att blifva quitt sina nuvarande ministrar, men tillika låtit undfalla sig vinkar om de dermed förbundna oöfvervinneliga svårigheter. NRA SE