Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1854, sida 1

sor allt bör söka att uppnå. Men just denna bestämmelse torde de måhända hafva gjort för I att undvika att blifva indragna i vestmakternas politik. Kungen af Preussen skall dessutom hafva yttrat sitt fasta beslut vara, atticke samtycka till någon öfverenskommelse eller någon militäroperation, som går ut på att förminska ryska czarens makt. Man läser i franska Monitören af den 29;de April: Från östersjöprovinserna skrifves under d.I20 April: Nyheten att Preussen undertecknat det sista Wienerprotokollet har i St. Petersburg gjort ett djupt intryck. Alla underrättelser öfverensstämma deri, att kejsaren är ganska nedslagen. — Väderleken bebådar att finska viken skall vara fri från is före slutet af April. Monitörens utlätelse i anledning af Ryssarnes utrymmande af lilla Wallachiet har stympats något i telegrafdepeschen, efter hvilken vi i förrgår återgåfvo densamma, hvarför vi i ostympadt skick meddela den efter originalet. Den lyder som följer: ÅRyska trupperna hafva utrymt lilla Wallachiet. Flera tidningar framställa detta återtåg såsom förestafvadt af önskan att lugna Österrike derigenom, att krigsskådeplatsen aflägsnas från dess gränsor. De som tro, att österrikiska styrelsen skulle i detta steg kunna se ett skäl att ändra sin politik, glömma, att den ifrågavarande tilldragelsen ingenting ändrar i sakens ställning och ingalunda uppfyller österrikiska kabinettets önskningar. De olika statshandlingar, i hvilka det deltagit, synnerligast det senaste Wienerprotokollet, fordrar utrymmandet icke af en liten del af Wallachiet, utan af båda Donaufurstendömena, äfvensom af alla de punkter af Turkiska riket, som innehafvas af Ryssarne. Det är ej endast för att betrygga sina gränsors säkerhet som Österrike biträdt vestmaktenmnas åsigter; det har äfven velat medverka till upprätthållandet af den allmänna lemnvigten och alla de stora intressen, som dermed stå i förbindelse. Österrike skall icke åtnöja sig med lilla Wallachiets utrymmande och det är i denna anda som, derom tvifla vi icke, Wienerkabinettet besvarat de meddelanden, som i detta hänseende blifvit gjorda detsamma af ryska regeringen. Frankrikes regering fortfar ännu, som man ser, att draga vexel på de tyska makternas och förnämligast Österrikes verksamma delta: gande i kriget emot Ryssland. Vi hafva dock ännu icke från dessa makters sida sett någonting positist, som kan rubba vår hela tiden vidhållna öfvertygelse, det icke skola uppträda fientligt emot Ryssland, så vida de ej dertill tvingas af omständigheter, som ännu icke låta sig beräkna. Österrike sammandrager visserligen en betydlig armå på turkiska gränsen, men först och främst lär denna arme på långt när ej vara så betydlig som ryktet förkunnat och för det andra, hvilket är ännu mera talande för vår sats, visar den af militärer redigerade Preus. Wherzeit., att man af denna tällning icke kan sluta till några sientarmes s liga afsigter emot Ryssland, utan att den ögonskenligen är riktad emot möjliga händelser i turkiska provinserna Serbien och Bosnien, som kunna vara af betydelse för Österrike. Det högsta som af Österrike kan vara att påräkna torde alltså vara, att det, af omtanka för sin egen inre säkerhet, skyddar Turkiet emot uppresningar af den grekisk-slaviska besolkningen i de norra, till den tyska kejsarstaten gränsande provinserna och möjligen äfven håller Turkarne ryggen fri emot Montenegrinernas angrepp. Londonerblad vilja äfven, enligt berättelser från Wien af d. 28 veta, att Österrike ämnar intervenera i Montenegro och att det beslutat besätta Albanien och Herzego:e—