Paskiewitsch i Kalarasch (midt för Silistria) och inträffade d. 25 i Bukarest. Från Galacz skrifves under den 16, att dit alltjemnt ankomma friska trupper från Bessarabien, hvilka inrycka i Dobrutscha och disponeras på alla fasta punkter, under det de förut inryckta trupperna avancera in i landet och besätta de till I Balkan förande vägar (9). j Det har nu yppats, att Ryssarne, vid öfvergången af Donau, haft bistånd af sin vanliga bundsförvandt — förräderiet. Man har kommit öfver bref, som bevisa att före Donauöfvergången hemligt förstånd egt rum imellan ryska generalen Luders och turkiska kommendanten i Matschin. Som man torde erinra sig, mötte Ryssarne vid denna punkt ett jemförelsevis endast svagt motstånd. Förrädaren har stalts för krigsrätt och undgår väl icke sin välförtjenta lön. Vid Marmorasjöns stränder uppföras befästade läger för de fransk-engelska hjelptrupperna. Detta torde få anses som ett nödigt försigtighetsmått för möjligen inträffande fall, ty meningen kan naturligtvis icke vara, såsom några engelska oppositionsblad påstå, att trupperna skola stanna der för att försvara den af ingen fiende hotade hufvudstaden och Dardanellerna. En del af dem har ju för öfrigt redan afgått till Adrianopel och Varna. Grekiska upproret. De senaste underrättelserna harmoniera ingalunda med dem af några dagars äldre datum. Bristen på öfverensstämmelsejtorde dock bäst kunna förklaras deraf, att de förre äro af grekiskt, alltså partiskt ursprung. Dessa underrättelser låta alltjemt gynnsamt för insurgenterna. De skola i Peta hafva organiserat en provisorisk regering med Tzavellos i spetsen och Grivas skall hafva slagit anföraren Hassan Pascha. Deremot förmäla de äldre notiserna, att innevånarne i de upproriske provinserna underkasta sig Turkiets myndighet så fort de hinna, och att det nästan endast är de från konungariket Grekland ankomna banden, somfortsätta motståndet emot turkiska trupperna och de synas mera göra detta för att få plundra och härja, än för att realisera den fantastiskt-löjliga planen att återupprätta byzantinska kejsardömet. Grivas, som redan under frihetskriget gjorde sig beryktad för sin grymhet, föregår sina kamrater med exempel i detta hänseende. Han är icke en general, utan en röfvarehöfding. I franska Monitören läser man följande skildring af denne bandits bedrifter: Allt ifrån upprorets början kifvades Grivas och Tzavellas med hvarandra om öfvervefälet. De operera hvar för sig och försumma icke att begagna hvarje tillfälle att skada hvarandra. Man kan icke annat än glädja sig åt denna oenighet, men man måste deremot beklaga de olyekor, som dessa höfdingar vålla såväl de kristne, som musulmännen, öfverallt der de draga fram. Det är isynnerhet öfver Grivas, som man klagar. I de sista dagarne al Mars tog han in hos den grekiske primaten i Denentzista, men innan han lemnade honom, hade han plundrat hans hus och bortförde hans hustru. I Mezzovo begick han en annan våldsbragd. Han pålade befolkningen en kontribution af 200,000 piaster, som villigt betaltes honom, enär han föregaf, att det var för den gemensamma sakens bästa; men då han uppmanade de välmående att offra sina smycken och dyrbarheter på fosterlandets altare, fick han afslag. Under den förevänning, att Turkarne närmade sig och att platsens försvar kräfde stadens nedbrännande, inbjöd han invänarne till en sammankomst i den förnämsta kyrkan, hvarest snart infann sig 4,000 personer. Han hade riktigt beräknat, att de skulle taga sina dyrbarheter med sig och lät nu sitt folk ut plundra dem. Efter att hafva stuckit eld på staden drog han sig tillbaka till Achelous. Mezzovo var en blomstrande stad i Epirus, men är nu endast en hög af ruiner; blott cirka 100 hus återstå derstädes. DANMARK. Konungens geheimekabinettssekreterare, förre regenten i Slesvig, Tillisch,