Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1854, sida 1

Också furstinnan hade börjat se sig om med betanksamma blickar och plåga sig med många oroande gissningar. Ett visste hon med förtviflans säkerhet, nemligen det, att general Tschammer aldrig blifvit hennes äkta man, om icke nödvändigheten tvungit hans hjerta att kapitulera för hennes penningars skull, och att det icke finnes mycken trohet att rakna på hos fångar, vom på detta sätt bortkasta sin frihet.