Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1854, sida 1

CEORG BOGISLALS STAEL v. HOLSTEIN. komantiserad teckning. Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 102.) — Förråda er, — upprepade Naddin med den enfaldigaste min i verlden. — Ni är bra nograknad, herr general. Hvad har jag att förråda? Ni har velat veta om den svenske fången älskar fröken Natalia; dertill må ni väl äga så godt som faderliga rättigheter, alldenstund er gemål är i moders ställe för henne. Ger ni mig ingenting annat att förråda, är jag färdig att bli er förrädare, blott för att göra min höga herrskarinna till den lyckligaste maka i verlden. Men ni kan i alla fall vara lugn! Guld och löften äro tungans band. — Ha, ha, ha, skrattade Naddin då han kom på egen hand — Så enfaldiga de kloka äro, som förråda sig sjelfva och sedan tro på narrars blindhet. Liksom jag icke skulle märkt målet hvartill han ville söka sig väg, och hur han under utletandet af alla de andras förhållanden ville komma till det, om Ingeborg Horn och Stael von Holstein älska hvarandra. Men pytt fick du vetat! Ingeborg Horn är för god att svara på ditt hjertas vilda rop! Hon ömmade för stackars Naddin, och lade honom guld i handen och goda ord på hjertat då han skulle knutas, det skonade hans arma kropp under profossens hand, och det skonade hans hjerta att brista af förakt för dessa stora dårar, som blifvit skapade till de smås bödlar; hon har lärt Naddin att godhet finnes äfven hos de stora och lyckliga, han skall hära henne att tacksamhet finnes hos de små och ringa. Icke guldet utan erkänslan och hjertat skall köpa Naddins trohet.