Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1854, sida 3

Andra förhöret d. 12 April På grund, såväl af Isakssons uppgifter, som andra omständigheter, hvilka gåfvo anledning till den förmodan, att hvarken Strids eller Sven Anderssons förnekande af den sistnämndes vetskap om stölden och det stulnas delning, vore öfverensstammande med verkliga förhållandet, förekallades nu ytterligare Sven Andersson, och på ordförandens till honom framställda uppmaning, att lätta sitt samvete och tala sanning, erkände ban, under uttryck af djup ånger och med bittra tårar, att han, efter Isakssons ankomst till Tornby tisdags aftonen den 28 Mars, men icke förr, af Strid och Isaksson gemensamt blifvit invigd i förtroendet om stölden och hvarest penningarne förvarades. Strid begärde, att af Sven Andersson få låna häst och åkdon; An dersson spände derpå för en häst och följde sjelf med Strid och Isaksson, för att hemta penningesäcken, hvilken förvarades under en hög af ris och sten på Eketorps egor. Sven Andersson var visserligen närvarande vid delningen, men hade ingen egentlig reda derpå, emedan den verkställdes af Isaksson. Sjelf hade Andersson icke af det stulna erhållit något mer än de 2,500 rdr rgs, hvilka Strid lånade honom. Andersson uppgaf vidare, att alla sedlar och blanketter, som icke nedlades i Isakssons och Strids säckar, uppbrändes, emedan cen mängd sedlar voro trasiga och en hop blanketter skrynkliga och genomborrade. Den stora säcken hade Sven Andersson gömt ofvanpå vindskammaren, men påsen med silfverpenningarne uti hade Strid sjelf gömt i spanmålsdråsen. Förhöret afslutades, och Andersson återfördes till cellen. NEED