sig att reversen var antidaterad, men ville icke derför göra redo, utan sade, att han derom icke visste något. emedan Carl Fredrik skrifvit reversen o. s. vy. Vidare upplyste rådman Lönnberg, att vid den hos Jonsson anställda visitation hade han först nekat, det han innehade några penningar, men framtog dem sedan. Detta ville Jonsson nu icke erkänna, utar påstod, att han endast blifvit förlägen, men ingalunda nekat för penningarne. Jonsson hade icke något vidare att anföra, utan å t rsördes till cellen. Derefter inkallades en, såsom passlös, häktad askrifvare, vid namn Christian Fredrik Theodor Bruzen. liten till växten och försedd med mustascher och stort skägg, men endast en och en half arm. Han uppgaf, det han vistats hos Sven Andersson sedan den siste Ok tober förl. år och sysselsatt sig, dels med renskrifning, dels med att undervisa Anderssons barn i läsning och skrifning. Om stölden och dermed sammanhang egande omständigheter påstod han sig icke hafva den ringaste kännedom. Han hörde visserligen den ifrågavarande tisdagsaftonen, att flere personer samtalade i rummet inunder, men fästade sig ej dervid, alldenstund vid Tornby nästan hvarje dag var främmande. Nämnde afton kom Sven Andersson upp till Bruzån, och presenterade för honom en gevaldiger Jonsson, hvilken skulle ligga i rummet. bå de främmande reste morgonen derpå, låg BruzCn ännu. Han såg aldrig någon annan än Jonsson och hade föröfrigt ingenving att förkunna.